tisdag 7 september 2010



Idag är det två år sedan den där dagen. Dagen då jag förlorade mitt livs kärlek. Dagen då jag förlorade Arnold. I två år har han varit min ängel. Min skyddsängel. I två år har jag levt utan honom. Samtidigt med honom. Varje dag.

Jag lever ett jättefint liv idag. Jag har funnit en ny kärlek. Jag förverkligar drömmar. Jag har hästar utanför fönstret. Hundar och katter. Planer för framtiden. Visioner. Drömmar. Jag lever. Jag njuter. Varje dag.

Dock kommer det för alltid att finnas ett tomrum i mig. Ett tomrum dit jag då och då faller. Ett tomrum som kan kännas svart. Som kan få mig orkeslös. Hopplös. Men även ett tomrum som ger mig kraft. Ger mig vilja. Ett tomrum som får mig att leva. Varje dag påminner Arnold mig om livets skörhet. Livets värde. Jag lever för två. Varje dag.