Idag är det två år sedan den där dagen. Dagen då jag förlorade mitt livs kärlek. Dagen då jag förlorade Arnold. I två år har han varit min ängel. Min skyddsängel. I två år har jag levt utan honom. Samtidigt med honom. Varje dag.
Jag lever ett jättefint liv idag. Jag har funnit en ny kärlek. Jag förverkligar drömmar. Jag har hästar utanför fönstret. Hundar och katter. Planer för framtiden. Visioner. Drömmar. Jag lever. Jag njuter. Varje dag.
Dock kommer det för alltid att finnas ett tomrum i mig. Ett tomrum dit jag då och då faller. Ett tomrum som kan kännas svart. Som kan få mig orkeslös. Hopplös. Men även ett tomrum som ger mig kraft. Ger mig vilja. Ett tomrum som får mig att leva. Varje dag påminner Arnold mig om livets skörhet. Livets värde. Jag lever för två. Varje dag.
8 kommentarer:
"Jag lever för två. Varje dag." Ler genom tårarna. Ibland går jag tillbaka och läser i den här bloggen och förundras över hur stark du var och hur eran kärlek till varandra var så stark att man kände den rakt genom skärmen..
Jag är så glad att du funnit kärleken igen, att din vackra gård sjuder av liv.
Arnold hade varit stolt över dig Nina.
Jag har åxå förundrats över din styrka och er kärlek! Känner mej så oerhört glad över att du hittat kärleken igen! Det märks att du har en väldigt fin och speciell skyddängel! Stor kram
Nina du är i sanning fantastisk och jag är, precis som Lina, övertygad om att Arnold är grymt stolt över dig.
Du har på ett känsligt och finstämt vis lyckats förena sorgen med ny kärlek.
Jag tror, uppriktigt och ärligt, att ditt och ert, ditt och Arnolds, sätt att hantera det svåra ni gick igenom kan hjälpa andra. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, skriv en bok!
Många, många kramar till dig Nina!!!
/Malena
Så vackert.
Arnold är en ängel runt dig vaje stund i ditt liv och han är stolt över din vilja och kraft . Kramar från Anneli med familj
Vackert Nina! Så ska jag också tänka - jag lever för 2 varje dag! Jag förlorade ju min bästa vän, mentor och faster i cancern för ett år sen och det känns precis så som du beskriver det.
/Elgiganten-Emma
Oj Nina, vad vackert du skriver. Blir rörd när jag läser men samtidigt inte tyngd av hopplöshet utan framtidstron spirar och lyser. Kram Nina:-)
/Annika, labbarna & den udda
Ja, två år har gått. Och fortfarande tittar jag in här då och då för att se om du skrivit något nytt. Ett Nina-inlägg om året är motivation nog för mig (en för dig helt okänd person...) att surfa in här då och då och kolla av...Blir så glad av att höra att det går bra för dig.
Tänker ofta på dig och på Arnold, och det blir tydligt för mig hur skört livet är. Det gäller att ta tillvara på varje stund man har tillsammans med sina nära. Precis som du och Arnold gjorde. Ser fram emot 3-årsuppdateringen. :)
Skicka en kommentar