Jag måste börja med att tacka igen...

Tack för era rader här i bloggen och tack för era mail...

Era ord betyder verkligen jättemycket, er tro på mig, tro på Arnold, tro på oss...

Jag skrev ut samtliga kommentarer häromdagen och läste upp åt Arnold, och trots att han inte känner så många av er så var det en känslofylld stund då vi satt och läste era rader, de betyder mycket för honom också... Tack...

Det var skönt att blogga i onsdags, det var än skönare att läsa era responser...

Jag har pratat med Arnold och han tycker att det är helt ok att jag skriver om detta, om denna hemska situation, om våra känslor, tankar om vår så kallade vardag... Jag har aldrig skrivit om speciellt privata saker på nätet utan min hemsida/dagbok/blogg har handlat om min vardag, men mest om de mer ytliga sakerna... Nu är dock detta min vardag, vår vardag och att skriva hjälper mig att bearbeta och era rader ger mig styrka när det känns tungt...

Nu är den andra behandlingen avslutad, den har varit tuffare på många olika sätt. Dels har den pågått dygnet runt och dels har Arnold mått betydligt sämre... Under förra behandlingen mådde han bra och vi kunde ta en kort promenad på sjukhusområdet varje dag, men under denna har han varken kunnat eller orkat... Men på något klurigt sätt så är vi glada över biverkningarna, det känns som att behandlingen biter bättre då... Läkarna och sköterskorna säger att det inte har någon betydelse men för oss känns det bättre om vi kan ana att cellgifterna tar... Nu väntar en riktigt jobbig tid, vi kommer att tvingas vänta mellan 4-5 veckor (minst) innan vi får besked om huruvida denna behandling haft önskad verkan...

Överlag ser tidsplanen ut som så att fram till jul kommer Arnold att vara inlagd med undantag för någon enstaka vecka (2-3 st) som han kan få vara hemma. Om behandlingarna går som planerat och önskat så blir det aktuellt med en benmärgstransplantation i Umeå under första kvartalet av 2008...

Jag kan omöjligt idag tänka och utgå ifrån att detta kommer att förbli vår vardag i säkerligen 6 månader framåt... Det går inte, då slutar jag fungera här och nu...

Jag måste helt enkelt ta dagen som den kommer, maximalt tänka, planera och se en vecka fram i tiden...

Just nu måste varenda dag främst rymma tre saker;

- Jobb i ca 4 timmar,

- Umgänge med hundarna/aktivering av hundarna

- Tid på sjukhuset med Arnold

Mina närmaste säger att jag borde addera en punkt på listan...

- Tid för mig själv, ta hand om mig själv...

Men just nu finns inte den tiden, som jag skrev i förra inlägget så mår jag bäst hos Arnold så den tiden är den som ger mig mest kraft...

...

Bilden är tagen för snart två veckor sedan, vi valde att raka av håret innan det skulle börja falla av, vi lämnade 3 mm men även det har fallit av nu... Men han är ändå vackrast i världen, min kärlek...
Själv gjorde jag en sympatiförändring och är numera brunett! :)

Tack för att ni finns med oss, jag skriver snart igen...