Jag fick ett mail från en god vän.

"Förhoppningsvis har ni så fullt upp med att leva livet och älska varandra så ni inte hinner blogga..."

Precis så är det. Vi lever, njuter och förbereder julen.

Till exempel just i detta nu. Arnold står vid spisen och kokar knäck. Jag sitter och skriver julrim. Adventsljusstakens tredje ljus är tänt. Julmusiken klingar ur högtalarna. Livet är underbart!

Idag har vi dock även på ett grymt sätt påmints om den verklighet vi lever i. Vi har följt en man i USA med leukemi via nätet ett tag. I hans blogg möttes vi idag av beskedet att han inte kommer att klara sig. Han kommer att gå bort. Hans mamma har skött bloggen den senaste tiden och talade i dagens inlägg om att det nu enbart handlade om att få sin son att ha det så bra som möjligt den tid han har kvar. Han transplanterades den 20 september. Det kändes väldigt tungt att läsa.

Arnold fick sin sista cellgiftskur i veckan och nu får vi vara hemma fram till den 6 januari. Med undantag för provtagningar på sjukhuset ca varannan dag. Sedan väntar den avgörande matchen. Vi mot leukemin.

Vi önskar er en fin tredje advent.