Dag + 130

Söndag tycks ha blivit min bloggdag. Veckan har rusat förbi med galet långa men även roliga arbetsdagar. Arnold har varit på provtagningar och sjukgymnastik och känner sig jättebra.

På fredagkväll styrdes bil och husvagn mot Umeå. Jaktprov med Peak stod på lördagens agenda. Helgen startade dock dåligt då vi inte fick igång värmen i husvagnen då vi väl skulle stanna för natten. Jag kastade några vattenmarkeringar under tiden som Arnold pysslade i vagnen. Detta slutade med att vi fick lägga oss fullt påklädda under täcket och med två blöta hundar i samma säng medan temperaturen utomhus nådde minusstrecket. *brrrr*

Nåja. "Imorgon är en annan dag" heter det väl. Igår, lördag vaknade vi hyfsat utvilade trots allt och kunde konstatera att Peak inte fått vattensvans som var min största oro. På provplatsen mötte vi många nya och gamla bekanta och hade en jättetrevlig dag.

Peaks insats för dagen var godkänd men inte mer än så. Jag kände inte riktigt igen min hund. Han kändes loj och travade under sökarbetet på fältet. Han stötte på en duva, vilket han aldrig apporterat förr och denna plockade han glatt upp men la ner på backen efter några meter och nosade lite och tog sedan upp den igen och kom in till mig. Han stod även och tvekade i några sekunder över kaninen. Vid vattenmarkeringarna hoppade han inte i med ett magplask som han brukar utan tvekade lite och klev sedan försiktigt i och hämtade markeringarna.

Han löste alla uppgifter på ett bra sätt men dessa två skönhetsfel gjorde att priset trots allt drogs ner till ett andra pris. Jag vet inte om jag ens ska försöka mig på någon bortförklaring eller ursäkt. Det som känns närmast till hands är väl viltovana och brist på vattenträning denna säsong. Jag vet inte. Dock känns inte dessa brister i dagsformen som något jag behöver oroa mig det minsta för utan de kommer nog att ge med sig allteftersom säsongen lider.

Vid den muntliga kritiken fick jag höra att jag hade en mycket lugn och trevlig hund och ett utmärkt fotgående. Det kan jag garantera var den första och sista gången jag får höra de orden på ett jaktprov. Jag har knappast lugna hundar och inte heller presterar vi något utmärkt fotgående på jaktprov. Bägge är heta som attan men dock väl i hand. En mycket uppskattad komplimang var dock att domaren tyckte att jag förde Peak på ett mycket trevligt sätt. :)

Protokoll

Samarbetsvilja: Mycket lyhörd inför sin förare. Förs med små medel. (5)
Sökarbete: Arbetar mycket målmedvetet i hela marken (5)
Fart: Fint terränganpassad (5)
Uthållighet: Utmärkt (5)
Näsa: Följer upp vittringar föredömligt (5)
Dirigerbarhet; Lättstyrd (5)
Markeringsförmåga: Koncentrerad och uppmärksam (5)
Skottreaktion: Lugn och fin (5)
Stadga: Fast i skott. Enstaka gnäll i passivitet utan att störa (5 och 4)
Apporteringslust: Inte hundraprocentigt spontan. Behöver en del stöd. Bra inlevereringar (3 och 4)
Apportgrepp: Korrekt i alla avseenden, trevliga avlämningar (5)
Simteknik: Simmar bra (5)
Vattenarbete: Skulle önskas mer direkt i vatten (4)
Hundtolerans: Inga problem (5)
Sammanfattanade kritik: En mycket tilltalande hund som balanserar samarbetsvilja och självständighet på ett mycket bra sätt. Belastas idag något av spontanitetsbrist. Mycket trevligt förd.


Idag har vi avnjutit en skön dag på gården. Mamma och pappa var hitbjudna på morsdags-grillning. En härlig dag som lett till att jag nu har tre sovande flockmedlemmar omkring mig. Veckan som kommer innebär främst en nervös väntan på provsvaret gällande chimerismen. Kanske får vi svaret imorgon. Det känns som att den kommer att visa åt vilket håll vi är på väg. 93% donator senast. Vi vill inte att det ska ha sjunkit. Om det ligger kvar därikring känns det som att vi får leva vidare som vi gjort de senaste veckorna. Har det ökat betyder det jippeeyy. Har det sjunkit måste vi nog bereda oss på att denna mardröm är långt ifrån över. Arnold har inte haft/har någon GVH vilket gör att vi nog i ren självbevarelsedrift anar och fruktar det värsta. Tyvärr.

Dag + 123

En hel vecka sedan jag skrev. Dagarna går. Vi mår bra.

Arnold har varit in på provtagningar två gånger under den gångna veckan. I fredags fick han blod, värdena visade HB 79. LPK 3.7. TPK 45. CRP 4. Har gått upp i vikt lite grann. Håret har börjat växa ut så smått. Han mår jättebra.

Jag jobbar och står i. Jag har klivit upp på heltid vilket känns jättebra och dessutom verkligen behövs med allt som pågår på jobbet just nu. Inte bara att den ordinarie verksamheten ska löpa, jag rekryterar dessutom nya kollegor samt får en överlämning av mina nya arbetsuppgifter samtidigt. Mycket blir det. Roligt är det! I torsdags och fredags var jag i Gällivare där vi intervjuade kandidater. Jag har ju arbetat med rekrytering innan jag blev anställd hos Ung Företagsamhet men det är stor skillnad att rekrytera medarbetare/kollegor åt sig själv. En rolig men ack så svår arbetsuppgift.

I mitt jobb åker jag runt i Norrbotten en hel del. I tisdags var jag iväg till Arvidsjaur och Arjeplog och Arnold och hundarna följde med som sällskap i bilen. Trevligt. I Arjeplog passade vi också på att knata upp på en topp och beundra utsikten. Förena nytta med nöje.

Ikväll har jag och mamma varit kulturella igen och varit på konsert med "the real group". En verkligt musikalisk upplevelse. Imponerade och riktigt bra!

Veckan som kommer blir en intensiv arbetsvecka för min del. Kontorsdag imorgon. Haparanda på tisdag. Rekrytering blandat med skolbesök och möten onsdag, torsdag och fredag. Min kollega från Gällivare kommer och bor hos oss ett par nätter denna vecka vilket ska bli trevligt. På tal om besök så kanske vi ska klargöra att vi välkomnar besök och träffar gärna vänner och bekanta så länge Ni är friska och krya. Slå en pling bara!

Arnold ska in på provtagning på tisdag. Då tas en ny chimerism vilket självklart känns nervöst. Vi hoppas och önskar givetvis att donatormärgen ska ha tagit över mer och tryckt tillbaka hans egna gamla, sjuka märg. Svaret på det provet får vi tidigast på fredag.

Annars tränar vi hund. Är utomhus så mycket vi hinner och kan. Pysslar på gården. Träffar familj och vänner. Lever.

Dag + 116

Idag har vi varit på Working Test i Skellefteå.
Det var min och Peaks tur att se hur vi fungerar i skarpt läge.
Det visade sig att vi fungerar riktigt bra! :)

För er hundintresserade som läser här hos oss kan jag berätta att dagens WT var upplagt som sig bör i fem rutor värda 20 poäng var. Alltså kan varje hund få en totalpoäng på 100 poäng. Jag har inte sett poängen vi fick ruta för ruta utan bara fått totalen, men jag bjuder på mina gissningar av våra poäng ruta för ruta nedan.

Vi startade med en dirigeringsruta. Inte alltför svårt alls utan ett enkelt linjetag in i skogen. Dock fullständigt omotiverat för hunden. Peak skötte sig finfint och löste uppgiften snabbt och effektivt. Det enda domaren anmärkte på var mattes onödiga, alltför frekventa söksignal. (min gissning; 17 poäng, avdraget mattes fel)

Sedan väntade för vår del en dubbelruta med dels ett "fält" som vid ankomsten till rutan visade sig vara ett närsök beläget i en liten ruta. Utmaningen blev att hålla hunden i rutan under de tre minuter man fick på sig att få in så många dummies som möjligt. Peak jobbade jättefint och tog mina signaler superbra och höll sig i rutan tack vare dem. Fem dummies fick vi in. Den andra delen av rutan var två enkelmarkeringar som Peak spikade snyggt. (min gissning är att vi tog full pott i dessa rutor, 40 poäng)

En ovanlig och inte helt lätt lydnadsruta följde därefter. Man lämnade hunden vid punkt ett och gick ca 10 meter fram från hunden till punkt två. Humpade en dummie och gick sedan vidare 10-15 meter till en tredje punkt. Man bildade en triangel av dessa tre punkter. Från punkt tre kallade man in sin hund för att sedan skicka hunden på den dummie man humpat. Terrängen gjorde att hunden inte såg nedslagsplatsen på dummien och förflyttningen gjorde att de enda referenser hunden hade kastades omkull. Peak kom in fint på inkallning och gick sedan ut på mitt kommando men hamnade fel i vind och började söka lite väl stort. Jag kallade in och skickade på nytt och då spikade han den. Fotgåendet tillbaka till domaren ingick också i bedömningen. (min gissning är 16 poäng pga omskicket)

Sista rutan var en mini-walk-up som man gick i par. Två störningsskott och kast som ingen hund hämtade in varvades med en varsin markering som hundarna fick hämta. Förflyttningen gick bra. Peak lite är het men mycket stadig, inget perfekt fotgående men absolut godkänt. Han är fast, uppmärksam och fin i skott och störs inte av att se den andra hunden jobba. Hans egen markering löste han dock bara sådär. Det tog ganska länge från att markeringen föll tills domaren gav mig klartecken att kommendera Peak och jag tror att han hann "släppa markeringen lite vilket resulterade i att han missbedömde avståndet och fick söka en kort stund. (min gissning är att vi fick 16 poäng pga den inte fullt effektiva markeringen)

Så var provet klart och jag fick använda mig av den gamla goda klyschan "Han har aldrig gjort så här förr..." och "På prov kan allting hända". Att Peak skulle "missa" en markering sådär var det sista jag trodde, markeringarna är ju hans styrka. Han löste ju uppgiften helt ok idag men han har nog sällan missat avståndet sådär. (Jag är extrempetig och många skulle nog tycka att han löste markeringen jättebra, men inte jag, jag vill ha perfektion.)

Resultatet då? 89 poäng fick vi ihop. Jättebra alltså. Jag är nöjd. Men. Det finns alltid ett men. Vi var en ynka poäng från vinst. Vinnaren fick ihop 90 poäng. Surt sa räven. Surt sa tävlingsmänniskan i mig. ;)

Bailey har varit med hela dagen och fått hålla husse sällskap i hejarklacken, han såg bra snopen ut när det vankades hemfärd.

"Vadå, var det här allt? Jag tror bestämt att jag missat något. Jag har hört många skott och sett brorsan hämta dummies till höger och vänster. När är det min tur? Det här är orättvist!!!" tycktes han tänka... :)

Dag + 114
Vi har det så bra. Jag känner mig så lycklig. Varje dag.

Vi lyckas i mångt och mycket koppla bort tankarna på sjukdom och den ovisshet som framtiden innebär. Vi lever här och nu. Vi fångar dagen.

Min resa till Sthlm gick bra. Det var 4 intensiva men oj så roliga dagar. Jag stortrivs verkligen med mitt arbete. Tur är väl det med tanke på att de kommande 6 veckorna innan jag går på semester kommer att bli tuffa och stressiga. Jag ser dock enbart framemot det och ska på måndag äntligen börja jobba heltid igen. Som jag längtat!

Arnold mår bara bra. Senaste provtagningen i onsdags gav resultatraden; HB 83, LPK 3.4, TPK 32, CRP 11. Han har inte så mycket ork men det blir bättre och bättre dag för dag. Ätandet har också kommit igång på allvar nu och vi har både invigt den vanliga klotgrillen på altanen och vår grillplats på gården vid det här laget.

Nästan all snö är borta nu så det blir mycket hundträning. Arnold har provkört Bailey lite grann och det fungerar bra. Jag och Peak fungerar också riktigt bra. Det är verkligen en grymt bra hund jag fått tag på i honom. Han är en fantastisk markör, slår Bailey med hästlängder. Han är dessutom lyhörd och tar signaler bra, plus att han jobbar bra ute på fält. Jätteroligt att köra honom och jag ser i dagsläget inga som helst begränsningar för honom.

Under tiden som jag var i Sthlm slog Arnold slag i saken och köpte en husvagn. Så nu står en vagn här på gården och bara väntar på att vi ska bege oss på små helgturer och även längre bilsemestrar. Får väl se när vi hinner ta jungfruturen med den, som sagt är det ganska hektiskt en tid framöver.

Just nu ligger alla mina favoritkillar omkring mig och sover. De fyrbenta bröderna ligger nos mot nos och husse snarkar i soffan efter ett tufft träningspass på drygt två timmar. Jag själv sitter och bara har det bra. Jag älskar vår gård och vårt hem. Det känns underbart att vi kan erbjuda hundarna ett så bra liv. De är verkligen lyckliga och mår bra. Jag trivs med att ha en "hemma-man" här hemma medan jag jobbar. Jag njuter av att leva i en vardag som omger mig med allt det som är viktigt för mig i livet. Familj, vänner, ett givande arbete, ett underbart hem, friluftsliv, hundar och kärlek.

Carpe Diem

Dag + 106

Igår hade vi ett inbokat möte med läkaren i Umeå. Efter besekedet som vi fick i fredags, att Arnolds egen märg vuxit tillbaka lite grann visste vi inte alls vad vi skulle förvänta oss av mötet. Arnold var ganska nervös och orolig. När vi kom in på avdelningen började han frysa/frossa och hacka tänder. Förmodligen en psykologisk reaktion av något slag. Det gick över efter några minuter.

Mötet med läkaren tog ca 30 minuter. Han gick igenom Arnolds värden som just nu är helt ok. HB 82. LPK 3.1. TPK 22. CRP 24. Han äter mediciner som påverkar både HB-värdet och trombocyterna så dessa två värden lär stiga när han avslutar kuren. Läkaren lyssnade också på lungorna som fortfarande inte är helt ok. Vi kan bara hoppas att det inte är några elaka leukemiceller som bråkar där. Arnold mår dock jättebra, är pigg och tar en hel del promenader och är ute mycket. Läkaren kommenterade att han är så brun i ansiktet. Jag bad läkaren skälla lite på Arnold som faktiskt inte får sola då man efter en transplantation är så mycket mer känslig och lättare kan drabbas av tumörer och andra cancervarianter. Efter lite övigt kallprat kunde vi inte hålla oss utan tog upp chimerismen och frågade vad det innebär att den vänt. Läkaren sa att det inte i dagsläget var något att oroa sig för och framförallt inget som ska/kan åtgärdas på något vis. Det är bara att vänta och se. En ny chimerism tas om 3 veckor och ett nytt besök i Umeå är inplanerat till den 3 juni.

Under denna sjukdomstid har vi kommit att hata ordet "individuellt". Att aldrig kunna få raka svar är något man tvingas vänja sig vid. Läkarna vet inte. Ingen vet. Därför blir man duktig på att försöka läsa av läkarnas ton och kroppsspråk. Man söker febrilt efter ledtrådar om vad de tror men av naturliga skäl inte kan uttala högt då det trots allt endast är spekulationer. I slutändan måste man helt enkelt lita på deras ord och försöka anamma deras sinnestillstånd. Igår var våran läkare på gott humör, han skrattade och log och verkade inte alltför orolig. Vi bestämde oss för att härma honom.

I Umeå möttes vi förövrigt av sommar. Närmare 20 grader och strålande sol. Vi hade givetvis varit förutseende och tagit med oss dummiesar och lite ombyteskläder. Vi åkte till stan och köpte med oss goda lunchbaguetter. Vi sökte oss sedan till ett grönområde där vi satte oss under ett träd och åt lunch medan hundarna tog ett första halvdopp för i år i en liten bäck. Sedan styrde vi kosan mot ett annat bra och stort grönområde där jag passade på att träna hundarna i en dryg timme.

På hemvägen pratade vi om att detta förmodligen kan vara den "vardag" som vi måste leva med framöver. Att inget veta. Att ta några veckor i taget i väntan på nya besked. Arnolds chimerism kanske är bättre vid nästa provtagning. Kanske sämre. Kanske kommer chimerismen tillbaka oförändrad. Ingen vet. Som vi ser det har vi två val. Vi kan antingen välja att sitta passivt och invänta svaret som vi får om ca fyra veckor eller så kan vi leva. Vänta eller leva. Aktiva eller passiva. Valet är enkelt!

Nu måste vi försöka utgå ifrån att det finns en framtid. Att saker vi planerar kan bli av. Det är lättare sagt än gjort dock. Självklart finns de mörka tankarna med oss. Varje dag. Men om vi låter de tankarna dominera så kommer vi i samma andetag tillåta att sjukdomen tar än mer av vår tid och energi än den redan gjort. Det vill inte jag. Jag vill leva på ett sätt som gör att om ett nytt bakslag kommer så kan vi se tillbaka på denna tid som en lycklig tid. Vi måste försöka leva fullt ut. Ingen vet vad morgondagen för med sig. Det bästa vi kan göra är att göra denna dag så bra som möjligt.

Arnold ska börja se sig om efter en husvagn åt oss. Jag tror att det skulle vara bra för oss att göra en sådan framtidssatsning. Utföra en handling som uppvisar framtidstro. Vi har ju redan en tilltänkt färdplan för en Sverigeresa i sommar. Det första vi ska göra om vi skaffar oss husvagn är dock att dra till fjälls. :)

Jag för min del mår också jättebra. Det är underbart att vara på hemmaplan. Få satsa på jobbet. Träffa familj och vänner. Träna hund. Vara ute i naturen. Mata mina småfåglar på gården. Laga mat i mitt eget kök. Leva vardagsliv helt enkelt. :)

Vad gäller mitt arbete så har jag faktiskt i veckan tackar ja till en ny tjänst. En befordran om man så vill. Jag tillträder som ny regionchef för Ung Företagsamhet Norrbotten i mitten på juni. Ett förtroende som jag är enormt tacksam för. Det känns jättespännande och roligt, en utmaning som jag verkligen ser framemot!

Ikväll ska jag, min mamma och ena syster gå på musikal. "Sound of music". Jag har längtat sen vi skaffade biljetterna. Vi har superbra platser och jag har jättehöga förväntningar. :) Arnold åker med in till stan och ska hänga med min pappa under tiden som jag avnjuter lite kultur. Imorgon ska Arnold på provtagningar och jag tänkte passa på att springa på stan under tiden. På lördag ska jag och mamma inandas mer kultur då vi ska gå på en "Abbashow" i vårt fina kulturens hus här i Luleå. På söndag tar jag flyget ner till Sthlm där jag ska jobba i tre dagar på SM i Ung Företagsamhet. Vi har 30 härliga elever som bildar årets trupp från Norrbotten. Håll tummarna för oss/dem. :)

Nu ska jag klä på mig och göra Arnold sällskap ute på gården. Idag ska vi premiärgrilla! JUMS som min syster Tina skulle ha sagt. :)

Ha en riktigt trevlig helg allihopa!