Det kanske låter konstigt men jag har känt mig lycklig idag. Trots allt.

Jag älskar att leva. Jag älskar mitt liv. Jag har så mycket fint i mitt liv. Så mycket jag värdesätter så högt. Jag blir varm om hjärtat då jag tänker på hur lyckligt lottad jag är. Trots allt.

Arnolds tillstånd är oförändrat. Stabilt dåligt. Hans crp vill inte till att sjunka. 176 idag. Feber. Smärtor. Trötthet. Han har fått en kraftig svaminfektion i munnen. Tungan är en enda stor varböld. Han kan knappt prata. De övriga värdena står också stilla. Denna vecka kan vi börja spana efter förändringar. Förhoppningsvis till det bättre. Värdena kan börja vända nu, men vi vet inte.

Han hälsar att han är less men att han inte känner sig uppgiven. Han kämpar och kommer aldrig att ge upp. Aldrig.

Vi träffas ungefär varannan dag. Han ligger ju på sjukhuset här i Luleå. Ca 40 minuter hemifrån. Jag känner mig trygg med att vara hemma. Jag vet att jag larmas först av alla om han stillstånd förändras. Igår var jag hos honom i några timmar. Vi såg några avsnitt av "Big shots", riktigt rolig serie. Skönt att bara umgås, sitta nära varandra och vara. Det är det man längtar efter och saknar. Närhet.

Jag jobbar fortsatt hårt. Jag har så roligt på jobbet. Vill knappt gå därifrån. Det är tungt också, men mest roligt. I helgen var jag och kikade på jaktprov i Piteå. Många bekanta som startade. Jag blev inspirerad. Åkte hem och tränade med Bailey som gick riktigt fint. Idag har jag också kört Bailey och han gick fortsatt fint. Kanske har vi hittat tillbaka formen. Hittat tillbaka till varandra.

Jag har anmält mig på jaktinternat i Gällivare den 13-14 september. Har dock inte bestämt vilken hund jag ska gå med. Peak har ju varit sjuk sen jaktprovet här i Luleå. Han går på antiobiotika och är inte iform än. Det vore roligare och intressantare att gå med honom än med Bailey tycker jag. Med Peak är det ju dags att börja avancera och det vore intressant med lite tips och input. Med Bailey vet jag precis vart vi står och känner mig ganska säker på hur jag ska gå vidare också. Så jag vet inte. Jag får klura ett tag till tror jag. Ska bli roligt med internat!

Jag älskar förövrigt den årstiden som vi avnjuter i norrbotten just nu. Ca 10 plusgrader, frisk luft och sol. Den absolut bästa tiden enligt mig. Jag skulle gärna vara utomhus hela dagarna.

Tromb växer och frodas. Jag har börjat träna lite smått med honom. Fotgående, inkallning och stop/sittsignal fungerar riktigt bra. Vi kör lite apportering också, mest linjetag och det tycker han är roligt och han är verkligen riktigt, riktigt duktig. Han visar en fin apportering, lämnar av fint i hand och är lyhörd för signaler. Jag är jättenöjd med honom! Han är dock något av en ögontjänare och hittar på en hel del bus då man inte har ögon i nacken. Dessutom är han morgonpigg som få. Imorse hade jag inte ställt någon klocka med tanken om att Tromb ju väcker mig mellan kl 6-7 varje morgon och har så gjort i flera veckor. Just denna morgon bestämde han sig för att det var dags för ett trendbrott och lät mig sussa sött till 7.45. Jag hade tid hos frissan 9 så det blev en fartfylld morgon vill jag lova.

Bilderna i dagens inlägg är från nån vecka sen när jag och mina nya kollegor var och paddlade kanot och kajak. Jag skrattar då jag ser bilden på mig själv i kanoten. Typiskt mig att sitta och asflabba åt ingenting. Bara för att liksom. För att livet är underbart. Trots allt.