Dag + 86

Vi fortsätter vår resa med tro hopp och kärlek som våra främsta vapen.
Arnold är fortsatt inlagd. CRP 376 idag. Dubbelsuck.
Hans sinnelag är dock positivt vilket är skönt att se.

Som jag påtalat vid ett flertal tillfällen ger en sådan här upplevelse nya perspektiv. Den får en att fundera mer. Tänka. Känna. Grubbla. Reflektera över livet på ett djupare plan än man tidigare gjort.

Idag vill jag bjuda er på en historia som jag fick imorse (tack Lena).
Historien skildrar en stor sanning. En påminnelse om vad som är viktigt. Ett bevis för att en människas handlingar och ord kan ha stor betydelse. Större än Du tror. Historien bjuder på en uppmaning till alla er som följer oss på vår resa.

------------------------------------------------

"En dag bad en lärare sina elever att skriva ner namnen på sina klasskompisar på ett papper. Sen bad hon dem tänka på det bästa de kunde säga om varje person och skriva ner det under namnet. Det tog klassen resten av lektionen att göra det, och när de skulle gå så lämnade dom sina lappar till läraren.

På lördagen gjorde läraren en lista till varje elev där det stod vad de andra hade sagt om eleven, och på måndagen fick dom den. Efter ett tag log eleverna. Är det verkligen sant viskades det. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon, och att de gillar mig så mycket, var de flesta kommentarerna. Hon visste inte om de visade eller diskuterade sina listor med sina föräldrar, men det gjorde inte så mycket. Uppgiften hade haft den effekt hon hade önskat. Eleverna var tillfreds med sig själva och varandra. Gruppen arbetade vidare.

Många år senare, blev en av eleverna dödad i Irak, och läraren deltog i begravningen. Kyrkan var fylld med alla hans vänner och en efter en gick de förbi kistan en sista gång. Läraren var den sista som välsignade den döde i kistan. När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan fram till henne. Var du Marks lärare? Hon nickade. Sen sa han: 'Mark pratade mycket om dig'.

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst. Marks mor och far var också där, de ville gärna prata med hans tidigare lärare. 'Vi vill gärna visa dig något' sa hans far, medan han tog plånboken ur sin ficka. De hittade det här på Mark, då han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här'. Medan vek han försiktigt ut två pappersbitar, papper som tydligen hade blivit ihoptejpad p g a slitage från alla gångerna det hade vikts ihop. Läraren visste utan att se på papperet, att det var samma papper, som hon hade skrivit alla de fina orden klasskompisarna hade sagt om Mark.

'Tack för att du gjorde det här' sa Marks mor. 'Som du kan se, så var det värdefullt för Mark.' Marks kompisar samlades omkring henne, Charlie log snett och sa, 'jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma.' Chucks fru sa, 'Chuck ville ha det i vårt bröllopsalbum.' 'Jag har också kvar mitt, det är i min dagbok' sa Marilyn. Sen tog Vicky, en annan klasskompis, fram sin plånbok och visade sin lista för gruppen, och sa stolt. 'Jag har det alltid med mig, jag tror att vi alla har kvar vår lista.' Då satte sig läraren sig ner och grät. Hon grät för Mark och alla Hans vänner som aldrig skulle få se honom igen.

De flesta människor idag uppför sig som att de har glömt att livet en dag tar slut. Ingen av oss vet, när den dagen kommer. Så var snäll, berätta för de du sätter pris på och tycker om, att de är speciella och viktiga. Berätta det före det är för sent."


Jag vill önska alla er varma människor där ute en trevlig helg.