Dag + 98
Vi är hemma. Faktiskt sedan i måndags. Inspirationen gällande bloggen tryter dock när en ny form av vardag letar sig fram och upptar vår tid. Jag misstänker och hoppas att ni ursäktar mig.
Arnold äter självfallet en hel del mediciner och måste regelbundet in på kontroller men vi är hemma. Det är det viktigaste. Dessutom kan jag med stor glädje meddela att han hjälpt mig att tömma en godisskål ikväll. Detta efter att han ätit varma mackor som jag fixade åt honom som middag. Så även ätandet börjar återkomma så smått. En enorm lättnad för oss båda.
Vi har njutit av fantastiska vårdagar med sol och plusgrader. Jag har tränat en hel del hund. Vi har bestämt oss för att jag tar över Peak eftersom Arnold inte kommer att ha ork att träna hund denna säsong. Han kommer att skaffa sig en Tromb (en flat) när orken är tillbaka. Träningen går bra med Peak som faktiskt känns startklar sånär som på vilt och vatten som av naturliga skäl inte tränats på en tid. Med Bailey känner jag dock att vi kört fast totalt. Nåja, vi har ju ett tag kvar innan jaktprovssäsongen är igång. Detta är verkligen den värsta årstiden här uppe i norr. Jag älskar årstiderna och vill ha en ordentlig vinter. Dock innebär en ordentlig vinter med mycket snö en långdragen "vår" med en evig väntan på barmark. Jag vill ha barmark nu!
Vi vet inte så mycket om hur det kommer att se ut framöver gällande sjukhus och elände. Det har ryktats om ytterligare en kur cellgifter "för säkerhets skull" men ingenting är klart än. Vi hoppas få en del svar på fredag då läkarna från Umeå lovade att höra av sig. Vi hoppas så innerligt att han inte ska behöva få mer cellgifter utan att han äntligen ska kunna få börja bygga upp lite ork och krafter igen. Både fysiskt och mentalt.
Arnold planerar förövrigt husvagnsköp för fullo. Får vi klartecken om att det inte vankas mer gifter så skulle jag inte bli förvånad om det står en vagn på gården inom ett par veckor.
Jag har klivit upp och jobbar 75% från och med denna vecka. Känns jättebra. Jobbet är verkligen en energikälla för mig. Imorgon åker jag upp till min kollega i Gällivare över dagen. Ska bli jättetrevligt.
Det känns märkligt att så smått börja tänka framåt. Inte bara en dag utan faktiskt lite längre än så. Självfallet är det mycket som är osäkert än. Så kommer det att förbli. Allting kan hända. Vi väljer dock att med stor tillförsikt börja planera och leva med en förhoppning om en framtid.
Vi är hemma. Faktiskt sedan i måndags. Inspirationen gällande bloggen tryter dock när en ny form av vardag letar sig fram och upptar vår tid. Jag misstänker och hoppas att ni ursäktar mig.
Arnold äter självfallet en hel del mediciner och måste regelbundet in på kontroller men vi är hemma. Det är det viktigaste. Dessutom kan jag med stor glädje meddela att han hjälpt mig att tömma en godisskål ikväll. Detta efter att han ätit varma mackor som jag fixade åt honom som middag. Så även ätandet börjar återkomma så smått. En enorm lättnad för oss båda.
Vi har njutit av fantastiska vårdagar med sol och plusgrader. Jag har tränat en hel del hund. Vi har bestämt oss för att jag tar över Peak eftersom Arnold inte kommer att ha ork att träna hund denna säsong. Han kommer att skaffa sig en Tromb (en flat) när orken är tillbaka. Träningen går bra med Peak som faktiskt känns startklar sånär som på vilt och vatten som av naturliga skäl inte tränats på en tid. Med Bailey känner jag dock att vi kört fast totalt. Nåja, vi har ju ett tag kvar innan jaktprovssäsongen är igång. Detta är verkligen den värsta årstiden här uppe i norr. Jag älskar årstiderna och vill ha en ordentlig vinter. Dock innebär en ordentlig vinter med mycket snö en långdragen "vår" med en evig väntan på barmark. Jag vill ha barmark nu!
Vi vet inte så mycket om hur det kommer att se ut framöver gällande sjukhus och elände. Det har ryktats om ytterligare en kur cellgifter "för säkerhets skull" men ingenting är klart än. Vi hoppas få en del svar på fredag då läkarna från Umeå lovade att höra av sig. Vi hoppas så innerligt att han inte ska behöva få mer cellgifter utan att han äntligen ska kunna få börja bygga upp lite ork och krafter igen. Både fysiskt och mentalt.
Arnold planerar förövrigt husvagnsköp för fullo. Får vi klartecken om att det inte vankas mer gifter så skulle jag inte bli förvånad om det står en vagn på gården inom ett par veckor.
Jag har klivit upp och jobbar 75% från och med denna vecka. Känns jättebra. Jobbet är verkligen en energikälla för mig. Imorgon åker jag upp till min kollega i Gällivare över dagen. Ska bli jättetrevligt.
Det känns märkligt att så smått börja tänka framåt. Inte bara en dag utan faktiskt lite längre än så. Självfallet är det mycket som är osäkert än. Så kommer det att förbli. Allting kan hända. Vi väljer dock att med stor tillförsikt börja planera och leva med en förhoppning om en framtid.
7 kommentarer:
Finns inget som ger så mycket energi och kraft som att få vara hemma. Sin egna säng och få äta det man vill så kommer snart Arnold rulla runt där hemma. Härligt att ni är hemma och låt det vara klart med allt vad sjukhus heter !!!
Stefan
Ååå, vad bra att Arnold får vara hemma!! Och superbra att ni håller på med både jaktträning & husvagnsköpsplanering! Då kan vi väl boka in en helg här nere i augusti, eller hur?! =) Kram från oss i Åkersberga!
Underbara nyheter! Helt underbara! Jag blir varm ända in i själen av att läsa om varma mackor, godisskålar, husvang och hundträning!
Här har vi 15 plusgrader och sol från en klarblå himmel. Härligt väder som ger kraft och energi. Jag försöker skicka över en del till er genom mina tankar!
Ha nu så småningom en skön helg med mer godis, massa godis :-)
KRAM!
/Malena
Härliga nyheter!!!!! Underbart att läsa att maten smakar också. Man får ta en dag i taget och njuta. Håller tummarna för att det inte blir fler cellgifter.
Tusen kramar, Anne-Lie, Jack och Micka
Man blir verkligen varm i hjärtat av att läsa inlägget som in i minsta detalj andas...hopp, styrka, mod, framtidstro och kärlek !!! Å det där med godiset var verkligen ett bra tecken!
Våra tankar går jämt till er...ser er riktigt framför mig pulandes runt där hemma på gården. Det är där ni ska vara. Alltid. Och som sagt; jag vill också ha husvagn ;)
Stor kram från oss här i Rutvik.
Vad skönt att höra att ni fått ha lite vardagslunk. Jag kan hjälpa till med framtidsplanerna ;-) Den första helgen i augusti tycker jag det skulle vara fint att få se Peakpojken...... (Janne Stihl är domare)Ha det bäst/Maria
Härligt med framtidsplaner! Skönt att få ha lite vardag igen. Hoppas att Arnold slipper mer cellgifter nu så att han kan få vara hemma och återfå kraft och ork.
Kram
Skicka en kommentar