Först av allt måste jag uppmana er att gå in på www.retrieverliv.se och se på alldeles fantastiska träningsbilder på hundarna. Superfina bilder på våra superfina hundar! Även Tromb provade vilt och var så stolt och duktig. Missa inte! Tusen, tusen tack syrran!!!

I helgen har vi varit på en kort husvagnstur. Vi åkte till Pite Havsbad på fredag eftermiddag och kom hem mitt på dagen igår, söndag. Vi har haft det bra, provat vagnen och fått med oss lärdomar och tips inför den längre resan som väntar. Hundarna fann sig bra i vagnen, Tromb var dock den enda som uppskattade den stora hund-dubbel-sängen. Bailey och Peak sov på golvet under vår säng. Vi har mest bara strosat, förundrats över alla campare, tagit det lugnt och ätit gott. Vi träffade ett par vänner på lördagkväll och drack lite öl och cider och surrade i en jättefin lounge med utsikt över havet. Vi spelade också minigolf, Arnold vann, mer än så behöver väl inte sägas om just det.

Ikväll kommer Norton och ska bo hos oss ett par dagar då mina föräldrar hjälper min syster att flytta. Hon flyttar ner till Uppsala. Snyft. Min andra syrra och hennes sambo kommer över för en pokerkväll ikväll. Trevligt. Tromb är lite dålig i magen och seg och trött, vi får hålla ögonen på honom och se åt vilket håll det verkar utvecklas. Annars så väntar lite hundträning, besök av flera vänner och dessutom klubbmästerskap för Luleå SSRK i veckan.

Fullt upp alltså. Precis som vi vill ha det! :)

Sommar, sommar, sommar...
Nja, vi har haft mulet och regn i tre dagar nu, och mygg så in i norden! Nåja, jag är inte så mycket för stekheta soldagar så jag klagar faktiskt inte alltför högljutt, annat än på de förb*****e myggen!

Semestern är igång och jag är som vanligt rastlös. Tur att jag har två hundar att träna, en valp att se efter och en hel gård med projekt. :) Jag tar en tidig semester iår eftersom jag måste vara tillbaka på jobbet tidigt för att introducera mina nya kollegor innan terminen drar igång. Jag kommer att vara ledig i 4 veckor nu, sedan jobbar jag en vecka i Stockholm då Sverige står som värdnation för EM i Ung Företagsamhet. Efter EM får jag ytterligare en veckas ledighet. Sommaren kommer att innebära en hel del hund för vår del och vi ska dessutom iväg på en liten husvagnstur om 1,5 vecka. Då ska vi ner till Östersund, Åre och Höga Kusten. Trevligt, trevligt.

Hittills har vi hunnit träna en hel del hund, shoppat, småfixat lite här hemma, piffat till altanen, städat och organiserat i hallen, träffat lite kompisar, jag har varit på bio och nu till helgen är vi småsugna på att åka en kortis med husvagnen för att testköra den innan den längre resan. Vi håller oss sysselsatta! :)

Alla i flocken mår bara fint. Lillen växer och frodas. Han gör till och från skäl för sitt namn, framförallt så är han fantastiskt kvällspigg och kan utan tvekan gå på som en virvelvind precis innan läggdags. Han har hittat en lekfavorit i Peak och de två kan jaga varandra och smågnabbas nästan hur länge som helst. En favorit-move från Trombs sida är att attackera Peak bakifrån med ett nafs i låret. Det brukar resultera i en jaktlek som slutar i en brottningsmatch. Ömsesidigt uppskattat. :) De som träffar Tromb är snabba med att påpeka hans pälsmängd, hans söthet och det faktum att han är så trygg, lugn och behaglig. Även om han är i en ny situation och på en ny plats så tar han det alltid med ro och charmar alla.

Peak visar, oavsett hur mycket han må tycka om Tromb, en hel del svartsjuka och detta har även visat sig genom vissa protester i samband med träning. Han har inte riktigt gått som han brukar vid ett par träningar. Jag var iväg och tränade med bara honom en kväll och då gick det bra. Igår tog vi bara ut honom ur bilen och gick iväg och körde ett pass där han fick vara centrum för uppmärksamheten och då gick det också riktigt bra. Bailey går som han brukar men vi sliter med våra vattendirigeringar. Jag har så svårt att få honom "ut" då han är på håll. Han vinklar gärna åt höger eller vänster men att trycka honom rakt ut är knepigt. Bailey ska förövrigt till veterinären på måndag, vi ska börja medicinera hans epilepsi nu har jag bestämt, jag tycker att anfallsfrekvensen har ökat såpass. Tyvärr.

På tal om veterinär så fick mammas och pappas tik Sandy somna in i måndags. Hon blev 12 år och har levt ett lyckligt och bra liv. Den senaste tiden har dock glimten i ögat slocknat. Det är då man som hundägare måste sätta sina egna känslor åt sidan och tänka på hunden. Nu har hon det bra. Ägarbytet för Norton är något som vi inte stressat med trots att han snart bott hos mamma och pappa i två år. Nu är det dock gjort. Jag propagerar för att mamma och pappa ska skaffa en till golden men än så länge har min kampanj inte haft så stor genomslagskraft. Jag jobbar vidare.

Arnold var in på sjukan och tog en chimerism i måndags. Vi har ett inbokat möte på sjukhuset i Umeå den 18 juli. Eventuellt får vi svaret på chimerismen först då. Jag tror inte att vi kommer att ligga på och söka svaret innan dess faktiskt. Vi lever mycket för dagen just nu. Eller kanske är det mer korrekt att säga att vi lever en månad i taget. Oavsett hur man ser det så känns det underbart att se hur bra han mår, hur fysiskt stark han trots allt redan är och hur han njuter av livet.

Midsommar tillbringades på gården med besök av delar av min familj. Pappa jobbade tyvärr men övriga var på plats och jag var givetvis i mitt esse då jag fick agera värdinna och lekledare. Jag hade förberett en 10-kamp som lockade till många goda skratt. Ni får se bilderna nedan och dra era egna slutsatser! :)

De svarta tu på vår sommaräng

Bailey poserar

Fyra retrievers

Tromben

Sandy

Vi har en stor äng bakom huset.
Perfekt betesmark för våra tre hu.. kor.

Vi finns numera på en egen hemsida igen.
Välkommen in på www.retrieverliv.se!

Tromb har bott hos oss i en vecka nu. Han känns som en självklar flock- och familjemedlem och fortsätter att vara balanserad, trygg och mycket trevlig. Vi har haft en bra vecka på alla sätt och vis. En höjdpunkt var då benmärgsprovsresultatet kom och visade att märgen fortfarande är fri från leukemiceller. Det var väntat men det känns ändå skönt att ha det på pränt.

Vi fotograferar av naturliga skäl ganska mycket just nu så jag väljer att berätta om vår vecka med hjälp av lite foton. :)

Jag har jobbat hela veckan. Var bortrest måndag-tisdag. Tromb och jag hade pusskalas både innan jag åkte och när jag kom hem. Mysigt. :) Jag går på semester redan till midsommar så en enda arbetsvecka till väntar innan jag får ledigt och mer tid för flocken.

Arnold är en superb "hemma-man" och har oftast middagarna förberedda när jag kommer hem. Inte bara en kväll har vi grillat på gården. Antigen på grillplatsen eller på vanlig klotgrill. Smaskens!

Tromb tycks trivas på gården och har under veckan blivit modigare och busar alltmer med Bailey och Peak. Han upptäcker nya saker och platser varje dag och är jätteduktig på inkallning, sitt och att lyssna till sitt namn.

På onsdag väntade jaktkurs för mig och Bailey. Arnold följde med och hade Peak och Tromb med sig. Tromb fick vara med lite grann men låg mestadels och sov i bilen. Efter kursens avslut lånade jag en mås och gick ut i skogen för att se om Tromb ville apportera. Det ville han! Han var jätteduktig, sprang glatt till fågeln, greppade den spontant och snabbt över ryggen och kom stolt in till mig.
Jag blev tårögd. Arnold vart stolt som en tupp! :)

Peak och Bailey sitter och kikar på de andra hundarnas arbete på kursen. Bägge två är duktiga och stadiga i passivitet. Det är otroligt skönt att ha stadiga passivitetshundar, slippa "hålla koll" på dem och själv kunna slappna av och spana på de andra ekipagen och se och lära.

Tromb trivs i famnen och ligger faktiskt helst av allt på rygg och kelar. Jag som varit sugen på en liten hund njuter av att mysa med honom i famnen. Att pussa valpmage är ju inte helt fel!

Tanken är ju att Tromb i första hand är Arnolds hund. Jag har medvetet backat en del och låter Arnold ta den största biten med Tromb. De har redan utvecklat ett speciellt band och Tromb följer sött trippande Arnold vart han än går.

En kväll åkte vi ut till havet (bara några km från gården) för att hundarna skulle få bada och busa. Här posar samtliga "karlar" i huset!

Tromb är ett riktigt vattendjur. Karin på kennel Skattkammaren sa att vi hade ett passande namn på Tromb, att han verkligen är som en virvelvind. I vatten får vi bevis för detta, han verkar verkligen älska vatten och blir jättebusig och får "flattefnatt" som lockar till gapskratt.

Idag har det varit varmt som attan. Jag la ut vattenskålen på gården men det resulterade gång på gång i att Tromb välte ut den då han skulle "bada" i den. Till slut tog jag fram denna röda "back" som fick agera kombinerad vattenskål/valp-pool. :)

Peaks tass har fortfarande inte läkt fullt ut, men inom ett par dagar hoppas vi att han är fit for fight igen. Jag ser framemot att träna med honom igen, jag har fått med mig tips på några nya övningar från kursen och längtar efter att prova dem med Peak.

Arnold har inga problem med att få dagarna att gå med en valp i huset. Dessutom har vi en hel del projekt att ta tag i på gården. Imorgon kommer mina föräldrar och hälsar på och pappa har blivit ombedd att ta med sig arbetskläderna. Slyröjning tycks stå på schemat. Själv tänkte jag att jag och mamma tar hand om markservicen och "vaktar" altanen i solen. ;) Överlag så mår vi toppen, njuter av vardag, gården, naturen, maten, varandra och livet!

Tromb.

Arnold och Tromb i Malmö innan hemfärd.

Tromb & syrran i valphagen.

Matte och Tromb i valphagen.

Peak får en hälsningspuss av nya lillebrollan.

Hela (lååånga) bilfärden gick som en dans.

Diverse sovställningar provades.

Skönt?
Sista dryga 60 milen åkte Tromb i bagageutrymmet
med Bailey och Peak.

Vi stannade och badade vid ett flertal tillfällen.
Denna bild till trots så visade sig Tromb vara en riktig hejare på att simma. Han och Peak lär ha många roliga simturer framför sig.

Myspaus.

Matpaus.

Hallå där. Vad är det jag ser? Orättvist!
(filen på nosen avslöjar att han redan ätit sin mat)

Äntligen hemma på gården.

Och så var de tre.

Lek på gården.

Det verkar vara ett helt ok ställe att bo på det här tycker Tromb.


Husse & hund.

Vår resa har gått fantastiskt bra. Över förväntan. Vilken Sverige-resa det blev. Intressant och imponerande att följa hur den svenska naturen förvandlas utmed vägen. Avlångt land brukar man ju säga. Alla typer av landskap har sin charm och vi har fått avnjuta många fina vyer.

Vår resa i korthet. Start från gården kl 6.30 på torsdag. Ankomst till Jönköping kl 22.00 där sov vi över på ett konferenscenter. Start mot Malmö kl 6.30 på fredag. Ankomst till Karin och Anders kl 10.00. Avfärd mot Åkersberga kl 14.00. Framme i Åkersberga hos Therese och Nicke kl 21.30. Avfärd hem till gården kl 6.30 på lördag. Hemma på gården ca 20.30. Vi har kunnat köra ganska långa sträckor utan att stanna då Tromb sovit. Däremot har vi satsat på lite längre pauser så han hunnit busa och trötta ut sig.

Tromb har tagit resan med stor ro. Sovit i bilen. Busat och badat de stunder vi stannat och varit en ren dröm att resa med. Han känns trygg och stabil. Mysig, busig och lyhörd skrev jag till uppfödaren i ett sms. Det sammanfattar honom ganska väl. Hårig kanske vi bör lägga till. Han har mycket päls. Mycket! :)

Första natten har också gått bra. Han har sovit hela natten. Han har en kompostbur i vårt sovrum men får nog alldeles snart flytta ut till hundrummet brevid vårt sovrum där Bailey och Peak sover.
Vad säger Bailey och Peak då? De är överlag inte speciellt intresserade eller roade av andra hundar. De nonchalerade Tromb ganska hårt till en början. Såg något lidande ut då Tromb skulle åka med dem i bagaget. Kurade ihop sig på ena sidan medan Tromb fläkte ut sig på den andra. Nu har de haft små mini-hälsningsceremonier här på gården och i huset och jag tror att det kommer att bli kanonbra. De kommer att älska honom lika mycket som vi gör.

Det är nästan magiskt hur fort man kan känna så starkt. Redan i bilen efter några mil strömmade mitt hjärta över av kärlek till denna lilla, håriga varelse. Efterlängtade Tromb.

Idag har vi sovit ut till 8.30. Hundarna har hunnit busa på gården en dryg timme. Sedan började Trombs ögon peka i kors så nu ligger han här brevid på min fleecejacka och sover sött. Det är hårt att vara valp.

I eftermiddag ska jag egentligen på jaktkurs från ca 15.00-21.00. Dock är både Baileys och Peaks tassar fortfarande i dåligt skick. Tyvärr har nog denna resa gjort dem lite värre. Även de har ju behövt bada och springa då vi stanat så läkningsprocessen har nog inte riktigt gått som den ska. Nu ska vi försöka hålla dem i stillhet och tvätta och lägga om såren varje dag så hoppas vi att de snart är bra. Idag är det en vecka sedan de skadade sig.

Jag åker ändå iväg på kursen en sväng för att träffa lite folk och se om jag kan få tips på nya övningar med mig hem. Bailey får följa med och få lite ensamtid med matte. Imorgon åker jag till Gällivare i två dagar och lämnar Arnold ensam med gänget.

Jag tror inte att han misstycker. :)

Dag + 139

Aldrig har vi varit med om en så mentalt jobbig, frustrerande och oviss vecka som den gångna. Chimerismen som i vanliga fall tagit ca en vecka att få svar på drog av någon anledning ut på tiden och svaret har vi fått först idag.

Jag har jobbat som en tok vilket varit skönt och till viss del skingrat tankarna. Arnold håller sig också sysselsatt om dagarna och får tiden att gå. I fredags var vi på en härlig grillkväll hos våra goda vänner, Jenny och Johan. God mat, en massa spel och lek och dessutom lite gitarrspel och sång. En underbar kväll!

Lördagen tillbringades på jaktkurs. Arnold var funktionär medan jag alternerade mellan hundarna och körde dem bägge två. Peak gick sitt livs första walk-up, och det med beröm och Bailey visade att han kanske inte alls är en så kass markör som matte ibland beskyller honom för. När man går kurs tycker jag egentligen att det bästa som kan hända är att det skiter sig. Då får man möjlighet att visa upp sina brister och därmed också få råd och tips. Om allt går som det ska och hundarna löser allt friktionsfritt så kan man undra om man egentligen utvecklats eller fått med sig något från kursen. Nåja, ibland ska man väl bara få njuta av framgång också. Våra hundar skötte sig prickfritt och var en fröjd hela dagen. Efter en heldag i skogen åkte vi sålunda hem nöjda och stolta över grabbarna.

Annars så är vi utomhus till läggdags nästan varje dag. Träffar vänner. Grillar var och varannan kväll. Njuter av livet. Vi lever den vardag som vi längtat efter så det gjort ont. Vardagen innebär också mindre roliga saker såsom rejäla, djupa skärsår på grabbarnas trampdynor. Bägge hundarna lyckades skära sig då de badade häromdagen. Förmodligen hade någon (idiot) kastat något vasst i vattnet och bägge hundarna går nu med bandagerade tassar. Jag har varit i kontakt med veterinär och vi hoppas och tror att de ska kunna läka av sig självt. Stackars pojkar.

Arnold har drömt om en valp länge. Den drömmen utvecklades snabbt till en plan då han blev sjuk. Vi insåg att livet är kort. Självklart ska han uppfylla sin dröm. Få en egen hund. Men. Det finns ett men. Hunden ska vara en hund som också jag vill ha. Dels för att vi ska leva med hunden tillsammans och dels för att framtiden trots allt är oviss och jag måste känna att jag kan bli ensam med tre hundar. Jag är kräsen när det gäller linjer. Kräsen när det gäller uppfödare. Jag läser allt det finstilta. "Släkforskar" och granskar och funderar. Om och om igen.

För ett tag sedan hittade jag honom! Vår Tromb. Tromb är en flatcoated retriever som kommer från Skattkammarens kennel. Han heter "Skattkammarens Dr Strangelove" i stamtavlan. Han är idag 11 veckor gammal och i helgen flyttar han hem till gården. Hem till oss.

För Er som är nyfikna kan jag hänvisa er till dels Skattkammarens hemsida http://web.telia.com/~u40000083/ där Tromb finns på bild (bl.a. på förstasidan *tips*).
Dels till http://www.rasdata.nu/flat/hund/2008/s2502308.htm där hans stamtavla och ursprung finns tillgänglig.

Vi kommer att göra en rejäl Sverigeresa då vi hämtar hem honom. Tromb bor nämligen i Malmö, 1550 km ifrån oss. Vi åker på torsdagmorgon och kör till småland. Stannar över på vandrarhem. Kör sedan till Malmö på fredag och träffar Karin och hämtar Tromb. Sedan styr vi kosan mot Åkersberga och våra vänner Therese och Nicke som är gulliga och bjuder på husrum över natten för hela flocken. Bailey och Peak ska givetvis med och hämta lillebror. På lördag åker vi hem.

Det känns fantastiskt roligt att få hem en ny familjemedlem. En ny stjärna. Jag unnar verkligen Arnold denna "gåva" efter allt som varit. Jag längtar efter att se dem tillsammans. Det spritter i kroppen av glädje och längtan. Känslor som jag inte känt på länge. Lycka.

Chimerismen då? Den var oförändrad, vilket i dagsläget är bra. En seger på sitt sätt. Självklart hade det varit bra om donatorcellerna hade ökat. Givetvis. Dock är det jättebra att de inte hade minskat. Detta betyder att vi kan leva vidare som vi gjort. Med hopp om framtiden.
Vi väljer som vanligt att fokusera på det positiva.

Det mest positiva just nu är att vi har något stort att se framemot. Att längta efter. En ny familjemedlem. Äntligen får vi vår Tromb.

Tromb efter en virvelvind som förhoppningsvis ska svepa in med en hel del positiv energi i våra liv. Tromb efter trombocyter som vi tyvärr tvingats lära oss allt om under det gångna året.