Tromb.

Arnold och Tromb i Malmö innan hemfärd.

Tromb & syrran i valphagen.

Matte och Tromb i valphagen.

Peak får en hälsningspuss av nya lillebrollan.

Hela (lååånga) bilfärden gick som en dans.

Diverse sovställningar provades.

Skönt?
Sista dryga 60 milen åkte Tromb i bagageutrymmet
med Bailey och Peak.

Vi stannade och badade vid ett flertal tillfällen.
Denna bild till trots så visade sig Tromb vara en riktig hejare på att simma. Han och Peak lär ha många roliga simturer framför sig.

Myspaus.

Matpaus.

Hallå där. Vad är det jag ser? Orättvist!
(filen på nosen avslöjar att han redan ätit sin mat)

Äntligen hemma på gården.

Och så var de tre.

Lek på gården.

Det verkar vara ett helt ok ställe att bo på det här tycker Tromb.


Husse & hund.

Vår resa har gått fantastiskt bra. Över förväntan. Vilken Sverige-resa det blev. Intressant och imponerande att följa hur den svenska naturen förvandlas utmed vägen. Avlångt land brukar man ju säga. Alla typer av landskap har sin charm och vi har fått avnjuta många fina vyer.

Vår resa i korthet. Start från gården kl 6.30 på torsdag. Ankomst till Jönköping kl 22.00 där sov vi över på ett konferenscenter. Start mot Malmö kl 6.30 på fredag. Ankomst till Karin och Anders kl 10.00. Avfärd mot Åkersberga kl 14.00. Framme i Åkersberga hos Therese och Nicke kl 21.30. Avfärd hem till gården kl 6.30 på lördag. Hemma på gården ca 20.30. Vi har kunnat köra ganska långa sträckor utan att stanna då Tromb sovit. Däremot har vi satsat på lite längre pauser så han hunnit busa och trötta ut sig.

Tromb har tagit resan med stor ro. Sovit i bilen. Busat och badat de stunder vi stannat och varit en ren dröm att resa med. Han känns trygg och stabil. Mysig, busig och lyhörd skrev jag till uppfödaren i ett sms. Det sammanfattar honom ganska väl. Hårig kanske vi bör lägga till. Han har mycket päls. Mycket! :)

Första natten har också gått bra. Han har sovit hela natten. Han har en kompostbur i vårt sovrum men får nog alldeles snart flytta ut till hundrummet brevid vårt sovrum där Bailey och Peak sover.
Vad säger Bailey och Peak då? De är överlag inte speciellt intresserade eller roade av andra hundar. De nonchalerade Tromb ganska hårt till en början. Såg något lidande ut då Tromb skulle åka med dem i bagaget. Kurade ihop sig på ena sidan medan Tromb fläkte ut sig på den andra. Nu har de haft små mini-hälsningsceremonier här på gården och i huset och jag tror att det kommer att bli kanonbra. De kommer att älska honom lika mycket som vi gör.

Det är nästan magiskt hur fort man kan känna så starkt. Redan i bilen efter några mil strömmade mitt hjärta över av kärlek till denna lilla, håriga varelse. Efterlängtade Tromb.

Idag har vi sovit ut till 8.30. Hundarna har hunnit busa på gården en dryg timme. Sedan började Trombs ögon peka i kors så nu ligger han här brevid på min fleecejacka och sover sött. Det är hårt att vara valp.

I eftermiddag ska jag egentligen på jaktkurs från ca 15.00-21.00. Dock är både Baileys och Peaks tassar fortfarande i dåligt skick. Tyvärr har nog denna resa gjort dem lite värre. Även de har ju behövt bada och springa då vi stanat så läkningsprocessen har nog inte riktigt gått som den ska. Nu ska vi försöka hålla dem i stillhet och tvätta och lägga om såren varje dag så hoppas vi att de snart är bra. Idag är det en vecka sedan de skadade sig.

Jag åker ändå iväg på kursen en sväng för att träffa lite folk och se om jag kan få tips på nya övningar med mig hem. Bailey får följa med och få lite ensamtid med matte. Imorgon åker jag till Gällivare i två dagar och lämnar Arnold ensam med gänget.

Jag tror inte att han misstycker. :)