lördag 18 oktober 2008

Jag är en livsnjutare. Har alltid varit. Vill alltid vara.

Jag mår bättre än jag trodde att jag skulle göra. Jag och Arnold har ju som sagt pratat en hel del under det gångna året. Pratat om hur jag ska leva vidare. Spekulerat i hur jag kommer att känna. Jag mår ok. Faktikst. Jag tror att det bottnar i att jag är så trygg i min vetskap om hur Arnold hade velat att jag skulle tänka, känna och leva. Jag får inte dåligt samvete då jag skrattar och har roligt. Jag vet att han är glad för min skull.

Jag håller mig sysselsatt. Jag har alltid varit en rastlös människa som tycker om att ha fullt upp. Det senaste året har mitt liv stått på paus. Nu har jag så mycket att ta igen. Det spritter i kroppen på mig av iver och livslust. Jag vill leva. Fullt ut. Jag vill ta vara på varje dag. Arnold fick inte leva vidare. Men jag får. Jag vill leva även för Arnold. Det hade han velat.

Som jag skrivit tidigare så sörjer jag så mycket djupare för Arnold än för mig. Jag är så ledsen över att han inte får vara med i livet längre. Att han inte får uppleva saker och ting. Att han inte vet att Bailey numera är en elithund. Åh så jag önskar att jag kunde få berätta det för honom. Jag sörjer givetvis även för mig. Men jag vet att jag kommer att klara mig. Jag får ju fortsätta leva. Och jag har bestämt mig för att fortsätta älska livet.

Givetvis har jag svackor. Oftast när jag minst anar det. Jag ser en vacker vy. Ett svanpar. Hör en vacker låt. Då kan det brista. Så trots min optimism och livsglädje så sörjer jag givetvis. Jag blir ledsen. Jag tänker. Jag känner. Jag minns. Det gör ont men värmer samtidigt hjärtat. Jag är så tacksam över att få ha haft Arnold i mitt liv. Han lärde mig mycket om livet. Om kärlek.

Jag är så lyckligt lottad gällande så mycket i mitt liv.
Jag har ett fantastiskt arbete. I veckan har jag varit i Skellefteå på konferens med 100 lärare från norra Sverige. Shit vad de kan festa, lärarna. Galna dagar, kvällar och nätter. Så roligt och energigivande. Tänk att få ha roligt på jobbet. Varje dag. Det har jag.
Jag har en underbar familj som ställer upp i vått och torrt. Jag tog med mina systrar till fjälls för ett par veckor sedan. En hel dag med syrrorna. Hur bra som helst. Mina föräldrar är fantastiska som ställer upp som hundvakter närsomhelst. Tänk att ha en sån fin familj. Det har jag.
Jag har härliga vänner som alltid finns där och vill hjälpa till. Vi byggde en carport till husvagnen för ett par veckor sedan. Tusen tack för hjälpen. Ikväll har en av mina närmaste vänner, Lotta ordnat en fest för att jag ville ha en fest. En fest för att hylla livet. Tänk att ha sådana fina och varma människor i sin omgivning. Det har jag.
Mitt hem och min flock. Mina hundar som förgyller varenda dag. Min fritid som är så rik. Gården som är så vacker. Min idyll. Tänk att få ha ett så rikt liv. Det har jag.

Jag sitter i vardagsrumssoffan nu och ser hur solen börjar titta fram över gården. Hundarna är redan ute. Jag ska klä på mig och bege mig till skogs. Jag ska träna lite med hundarna. Det mår jag alltid gott av. Njuta av frisk luft. Njuta av livet.

Jag och mina fina systrar.

Syrrorna besteg ett berg för min skull. :)

Jag och två av mina tre.

Tina var nöjd då vi nådde toppen.

Vila och sol på toppen.

Anna trivdes också finfint.

Fjäll och choklad är en perfekt kombination.
Livskvalitet.

Carport på G.
Tack Anneli och Inge, Mattias och pappa för all hjälp!

Projektet slutfördes kvällen däpå.
Då var det Johan och Jenny och min kollega Jonny som hjälpte till.
Jenny skötte markservice medan jag, Johan och Jonny spikade.
Ett perfekt matchat team!

Jonny in action.

Bailey fick två belöningar för inträdet i elitklass.
1; sitta i soffan.
2; ostkrokar.

Sist men inte minst.
En bild på platsen dit jag går för att vara nära Arnold.
Vår plats.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad glad kag blir när jag läser din blogg. Härligt att du har kvar din enorma livslust :).
Många kramar
Mirjam

Anonym sa...

Nina, den dag du skriver din bok, så kommer den att blir mycket bra. Det du skriver går rakt in i hjärtat.

Kram från Malin

Anonym sa...

Vad fint du skriver Nina! Jag bli glad av att läsa att du är glad (ibland) Kram/Maria (Jag hörde skvaller vägen idag att det kan komma fler glada dagar med roliga hundutflykter ;-)

Anonym sa...

Nina!
Du är otrolig! Dels i din kloka syn på livet och det du går igenom. Dels i ditt sätt att uttrycka. Dina ord går rakt in i mig och mina ögon fylls av tårar och hjärtat av känslor. Tårar inte enbart av sorg utan också av livsglädje. Det som fanns så mycket mellan dig och Arnold och det som finns så mycket kvar i dig! Underbart inlägg!

Nina, lova mig och alla andra att du ger skrivandet en chans!

KRAM! KRAM! KRAM!
/Malena

Anonym sa...

Jag kan bara hålla med de övriga som redan har kommenterat. Man blir så otroligt glad när man läser din blogg och du är så fantastisk på att skriva och uttrycka dig. Arnold är säkerligen stolt över dig där i sin himmel.
Grattis till framgångarna med Bailey! Fortsätt skriva, vi är många som läser och beundrar dig.
Kram

Anonym sa...

Jag håller också med de tidigare kommentarerna! Du skriver så vackert och de går verkligen rakt in i hjärtat. Jag blir så glad för Din skull, att du mår bra och att du är omringad av så fina människor OCH djur ;) Sitter här med glädjetårar i mina ögon. Du är en fin människa Nina.

Anonym sa...

Men vad underbart du och dina systrar har haft. Tur ni har varann. Och fortsätt fånga dagen!!!/elli

Anonym sa...

Rakt in i mitt hjärta har du skrivit! Så fint! Glädjen och sorgen, skrattet och livet! Fortsätt leva! Nånstans vet Arnold att du har det bra och lever så som han vill att du ska leva! Jag hoppas verkligen att du skriver den där boken! Du har mitt i livet varit med om nåt som man inte ska behöva vara med om! Du har absolut blivit en förebild för många som går igenom liknande! /Stor och varm kram till dej Nina!

Golden&Vitt sa...

Jag bara älskar det du skriver, så underbart att älska livet att vara,att minnas mm. Du är en otrolig människa. Jag hoppas verkligen oxå att du nångång ska skriva din bok.

Ha en bra vecka/ Annika

Anonym sa...

Många kramar till din positiva livsåskådning! Arnold kände dig inte som en sorgsen och bitter varelse så självklart skall du heller inte bli det :) Han älskar ju dig för den du är.

Och vad roligt med Bailey. Fantastiskt! Grattis! :)

Anonym sa...

Jag blir så glad för din skull, att du får vara glad & lycklig! Det är rätt Nina, Arnold bär du ju med dig i hjärtat...

Kram Mia

Visa Vägen sa...

Vilka underbara bilder; de speglar verkligen det fina du skriver! Tänk vilken fantastisk plats den här planeten är och vad lätt det är att känna tacksamhet inför livet!

/Svante

Anonym sa...

Blir glad av att läsa alla dina positiva ord! Vi behöver nog bli påminda om vad som betyder nåt här i livet ibland. Många kramar!

Vida sa...

Vilket underbart inlägg och så mycket klokskap.

/Vida-som nyss hittat hit

Anonym sa...

Du är så otroligt duktig på att uttrycka dig i skrift (ja även i tal vet jag). Man blir glad av att läsa dina inlägg mitt i allt sorgliga. Hoppas du får tid att skriva din bok. Du har nog många köpare redan!

Elin sa...

Du skriver så fint i din blogg, och är säkert en inspiration till många som har förlorat någon de älskar. Jag hoppas att få fortsätta följa dig skriva om ditt liv och din bearbetning av sorgen, det är underbart att se att det går att leva vidare och se positivt på framtiden. Du ger så mycket hopp och påminner oss andra att livet är skört och att man ska ta vara på varandra och kärleken för det är ingen självklarhet. För det vill jag tacka dig! hälsningar,Elin

Anonym sa...

Hej Nina!
Dina ord går rätt in ihjärtat, härligt att du har en sådan livslust, trotts det tragiska du gått igenom..Man blir både ledsen och glad när man läser din blogg..Hoppas du kommer med en bok, för den kommer att gå rätt in i hjärtat på den som läser den..Ha nu ett fortsatt fint liv & njut!
många kramar från Helena