Torsdagen den 23 augusti 2007...
Dagen då världen slutade fungera...
Dagen då vi fick diagnosen:
Arnold har leukemi, blodcancer...
Hjärtat värker varenda sekund och tårarna vill aldrig ta slut...
----------------------------------------------------------------
Jag kommer som det känns nu inte att orka vara aktiv på bloggen men nås på mail nivaska@mail.com
Ta vara på livet och era älskade!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vet inte hur man ska uttrycka sig i såna här svåra situationer, inget man säger hjälper ju. Men en tanke till er ger jag och hoppas ni orkar med allt nu. Ta hand om er!
mvh Sandra
Vi tänker på er och hoppas innerligt att allt ska gå er väg... INGEN ska behöva drabbas av sånt här! :(
Kramar från Emma, Johan o Sigge
Det är svårt att säga något passande just nu. Inga ord räcker till. Men jag lider med er och hoppas verkligen att den inte är alltför aggressiv och att ni tillsammans klarar påfrestningen. Du verkar vara en stark tjej, Nina. Den styrkan behövs nu. STORA kramar till er båda!
Många varma kramar till er!
Mvh Malin
Nina!
Jag har skrivit några rader i ett privat mail till dig men jag vill även här skicka mina allra varmaste tankar och kramar till dig och Arnold!
/Malena
I en sån här situation tar orden slut, man vill ta bort allt det onda men vet att hur man än gör så kommer ditt hjärta fortfarande att värka...maktlösheten är total när något sånt här händer..
Det enda jag kan göra är att skicka mina varmaste och största kramar till både dig, Arnold och till alla andra det berör. Jag tänker på er och skickar en tanke till en högre makt att allt ska gå bra.
Ni finns i mina tankar, varje dag.
Kramar
Jag blir alldeles kall då jag läser dina rader mina tankar går tillbaka 1,5 år i tiden då jag själv fick min tumördiagnos. Det är fruktansvärt att få ett sånt besked, hela världen stannar till och ingenting annat än sjukdomen finns i ens tankar.
Jag skickar massor av styrka till er båda och hoppas att allt går bra.
Kram Anita
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att livet är bra orättvist. Jag hoppas innerligt att du och Arnold orkar med detta. Tusen rosor till er!
Tusen styrkekramar till dig och Arne! Jag lider verkligen med er. Med den kärleken ni har till varandra kommer ni att klara detta tillsammans!
Jag blev helt chockad när jag läste om den svåra situation ni har hamnat i. Tänker på er och önskar er all lycka och allt gott. Massa kramar!
Skicka en kommentar