fredag 25 april 2008

Dag + 100

Tro ingenting. Hoppas ingenting. Då kan du heller inte bli besviken.

Så fort vi tänker en positiv tanke eller ens vågar närma oss tanken om en framtid så dras mattan undan under fötterna på oss. Idag har vi fått dåliga nyheter. Hur dåliga de är vet vi inte.

Chimerismen som visar hur stor del av Arnolds blodproduktion som är donatormärgens respektive hans egna gamla märg visade att hans gamla märg tycks växa tillbaka. 93% donator och 7% han själv var resultatet. Inte bra. Inte bra alls. Hur illa det är och vad som kommer att hända får vi diskutera i Umeå på onsdag. Han har ju enligt de senaste proverna inte leukemi i kroppen just nu. Han mår bra. Cellgifter känns alltså inte som lösningen. Våra spekulationer handlar om allt från att "vänta och se" till en andra transplantation. Dock är de bara spekulationer och vi tvingas nu vänta fem dagar innan vi får veta mer.

Nu gäller det att göra det bästa av den tiden. Försöka ha en skön helg. Njuta av vädret. Gården. Hundarna. Varandra.
Försöka att inte tänka alls.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Denna J-A sjukdom som kastar en mellan hopp och förtvivlan hela tiden!

Ett halmstrå:Det är inte så att det ena är värdet i blodet och det andra i märgen? Vi har sett här att det ofta skiljer sig åt rätt mycket.

Skönt om Arnold känner sig bra i alla fall!
Talade en gång med en kvinna som gick på AA möten. Hon sa "Idag är jag nykter i morgon vet jag inte". Kanske skulle vi alla leva vårt liv så? Idag känner jag mig ok och kämpar, i morgon vet jag inte?

Vi själva befinner oss just nu i att vi återigen börjar få såpass mycket hopp, att det skulle göra så ont att falla ned igen! Vad vågar man hoppas på, orkar man bli så ledsen en gång till, ? Tilliten till världen får sådana smällar hela tiden... Önskar jag hade något bra att säga, mer än ätt jag lider med er, med oss och med alla som kämpar mot den här skiten..

Kramar A&T

Anonym sa...

Den hundrade "plusdagen"...och jag hittar nästan inga ord. Svordomar ser fruktansvärt illa ut i skrift (och låter lika illa i tal för den delen...) men trots detta är "f*n" faktiskt det enda ord jag vill skriva nu. Som sagt...hittar inga ord. Men hoppas dock på att ni ska få mer klarhet i nästa vecka och att ni, ovissheten till trots, ska få en fin helg. Vi tänker på er...

Anonym sa...

Förstår att det är svårt att hoppas när det hela tiden kommer dåliga nyheter när det ser ljusare ut. Hoppas ni får en skön helg trots allt, tänker på er!

Kram Mirjam

Anonym sa...

Rider vidare på föregående skrivare!! Det var det enda jag också kände när jag läste inlägget - fy f-n, va orättvist livet är!!!!!!!!!! Kan bakslagen aldrig ta slut?? Det räcker nu! Arnold ska bli frisk nu!!!!

Som Ni säkert förstår är vi med Er hela tiden och vill inget hellre än att detta ska gå bra! Det är Ni värda!! Ni är fantastiska!!!

Anonym sa...

Tänk att vi är inne på en hundrade dag... :(
Observera "vi". Alla vi hoppas och tror på det bästa. Stöttar Er tills fiendet är borta. Stöttar Er för alltid. Många styrkekramar till Er båda. //Susanna & Mikael

Anonym sa...

Mina ögon är våta av tårar nu när jag skriver. Det gör ont i mig så vad ni känner kan jag bara fantisera om...

Orden fattas mig som för så många andra.

All min styrka och alla mina tankar går till er!
KRAM!
/Malena

Grodmamman sa...

Fy sjutton! Håller med de andra som skrivit om att livet är för j-ligt ibland. Ha en så bra helg ni bara kan!
Kram

Anonym sa...

Kram!/Kajsa

Anonym sa...

Kramar från Kukkola/elli