Inlagda sedan i fredags.

Blåa trianglar på dörrarna skvallrar om att nu är det illa.

Immunförsvaret är på botten.

Faktiskt lägre ner på botten än någonsin förr.

Dagens provsvar;

(normal/friskvärden inom parentes)

HB - 85 (125-150)

LPK - 0.03 (4-11)

TPK - 5 (150-400)

CRP - 19 (under 10: friskt)

Vi ska lägga till några egna värden också.

Våra värden följer en enhetlig skala mellan 1-10.

Vi krånglar inte till det så 10 är för enkelhetens skull max.

LPS - 8 (Less På Sjukhuset)

HPT - 7 (Humöret På Topp)

HoHL - 10 (Hem och Hund Längtan)

Idag har vi fixat internet till sjukhuset. *Jeeeyyy!!!*

Sitter alltså och bloggar från händelsernas centrum idag. Internet är både bra och dåligt. Vi hittar en hel del information på nätet, men informationen kan både vara stärkande, upplyftande eller väldigt nedslående. Vi har dock hittat några bloggar som vi följer med stort intresse. Innehavarna av dessa bloggar är personer som genomgår/genomgått samma resa som vi men som ligger tidsmässigt någon månad före oss. Mycket intressant och givande att följa dem.

Trots att värdena alltså nått botten-noteringar så mår Arnold ganska bra, infektionerna verkar hålla en viss distans och vi tackar ödmjukast så länge de håller sig ifrån oss. Inkubationstiden från att en enda liten bakterie når Arnold till att han kan ligga i frossa och feber är under en timme. Så känslig är han just nu. Inget i hans kropp jobbar mot bakterier. Så i princip kan hans tillstånd ändras under tiden som jag skriver detta inlägg. Läskigt. Värdena skall dock, om inget oväntat händer, börja vända framåt helgen. Vi har förhoppningar om att kanske rent av få åka hem till helgen om allmäntillståndet fortsätter att vara bra.

Allt det som händer får verkligen oss att tänka på vad som är viktigt i livet, man får utan tvekan perspektiv på saker och ting. Jag har alltid varit en person som uppskattar det lilla. Som kan sitta på en stubbe i skogen och beundra naturen och känna lycka över livet. Känt mig och vetat mig vara lyckligt lottad med familj, vänner och kärlek. Men... Efter detta känns det som att jag ytterligare insett hur skört livet är, hur mycket onödigt vi lägger vår energi på. Livet är verkligen kort. Ordspråk som "Carpe Diem - Fånga dagen" och "Skjut inte till morgondagen det du kan göra idag" känns högaktuella.

Arnold har länge drömt om en hund. Med mig fick han två stycken på köpet (högst vinsten enligt honom själv). Hunden han drömt om är en irländsk setter. Jag tycker att han ska få en. Att hans dröm ska uppfyllas. Vi kikar därför just nu lite halvt om halvt efter kennlar. Mycket är självklart osäkert. När det kan bli möjligt i tid osv. Men tanken finns där. Tanken om en Irländsk setter hane som ska heta Tromb.

Tromb efter trombocyter.

Dessutom ska vi ha en katt. En bondkatt. En gårdskatt. En kisse. Nisse. En kisse-Nisse. :)

Nu ska jag sluta svamla, men räkna med mer kontinuerliga uppdateringar hädanefter.

För vi har internet på sjukan! Tjohej! :)