Nu var det ett tag sedan bloggen uppdaterades. Det har varit fullt upp.

Jag har inte så mycket tid att skriva nu heller men en kort lägesrapport ska ni få.

Jag tänkte skriva lite om värden, behandlingen och leukemi i allmänhet i nästa inlägg. Det kommer att göra det lättare för er att följa med i vad som händer.

I onsdags blev vi inlagda igen, stärkta av en underbar tid hemma och redo för nästa match mot cancern. Känns dock konstigt att Arnold ska bli inlagd när han är "frisk". Att han ska lägga sig i en säng och bli patient när han känner sig pigg nog att vara ute i verkligheten. Menmen, så är det, behandlingen måste självklart fortsätta.

I torsdags sattes cellgiftskuren igång. Det togs dessutom ett nytt benmärgsprov då det förra kom tillbaka med resultatet "cellfattigt". Ingen analys hade kunnat göras om hur den förra behandlingen bitit.

Igår, fredag åkte vi ut och åt gott på eftermiddagen. Då Arnolds värden fortfarande är bra så kan vi röra oss ganska fritt de tider han inte sitter fast i dropp-maskinen. När vi kom tillbaka till sjukhuset fick vi det fantastiska, underbara, mycket viktiga beskedet att Arnold nått remission. Det innebär att cancern är borta. Typ.

Det innebär i korthet att han har mindre än 5% leukemiceller i kroppen just nu. Då betraktas man som "cancerfri". Dock är risken för återfall så enorm, nästan given, att man alltid fortsätter med behandling för att ha chans att nå livslång bot. Dessutom ska ju Arnold benmärgstransplanteras så han måste genomgå en hel del förberedande behandlingar inför det. Oavsett vad som väntar så kändes detta besked som en enorm seger. Det var också en förutsättning för fortsättningen och för att prognosen för livslångt bot inte ska förändras/försämras. Arnold har hela tiden betraktats som en intermediärrisk patient" och hade han inte nått remission efter denna kur så hade han graderats om till en högrisk patient.

Efter första behandlingen konstaterade vi att det stod 1-0 till leukemin.

Efter denna behandling kan vi ändra resultatet till 2-1 till oss! :)

Vårt mål, att vinna denna kamp, att återvända hem i samlad flock, att fortsätta leva vår underbara vardag känns lite närmare. Arnold har en mental bild, en målbild som han gärna tar fram, både när det känns tungt och när det går bra.

Det är en bild av oss. Nästa sommar. Hemma på gården. Hundarna leker. Jag sitter på altanen och solar. Arnold klipper gräset.

"Framgångens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte"

Men som jag skrev i början så har jag inte så mycket tid att skriva just nu. Vi är hos min mamma och pappa nämligen.

Japp, ni läste rätt. VI är hos mamma och pappa. :)

Eftersom Arnolds värden fortsätter vara bra så är vi som sagt ganska fria än så länge. Han får cellgifter på morgon och kväll och sitter då fast på sjukhuset i ca 6 timmar i streck, men tiden mellan, ungefär mellan kl. 14-21 så kan vi göra vad vi vill. Ikväll vill vi åka ut och äta på en mysig och mycket bra pastarestaurang med mina föräldrar. Det är precis vad vi ska göra. Alldeles nu på en gång. Trevlig helg.