Får man ha det så här bra?

Jag vill nästan utfärda en varning för följande blogginlägg.

Detta inlägg kommer utan tvekan att fungera som motvikt mot all den sorg, smärta, rädsla och klagan som denna blogg och dess läsare tvingats utstå.

- Varning för lycka! :)

Vi har haft helt underbara dagar.
Hemma Tillsammans. Precis som det ska vara.
Leendet på läpparna vill inte ge sig och stegen känns lätta på de små rosa moln vi fått vandra på under dessa dagar.

Det är sån enorm känsla av "rätt" som infinner sig. Jag vet att man inte kan säga så, det är inte korrekt svenska, korrekt grammatiskt eller korrekt på något sätt men det är precis det jag känner. Att allt känns rätt. En känsla som säger "det är precis såhär det ska vara". En känsla av rätt. :)

Ni anar inte hur mycket man kan uppskatta vardagliga saker. Att öppna ett kylskåp och själv få välja sin frukost. Att sitta och se på tv i en soffa. Att kratta gården. Att duscha i sin egen dusch. Att åka bil tillsammans. Att laga mat. Att släppa ut hundarna på gården. Att dammsuga. Att hämta posten. Att ha en vardag. Tillsammans.

Så vad har vi då gjort dessa dagar?

Vi har njutit, mycket, hela tiden. Vi har ätit gott, bara favoriträtter varje dag. Vi har varit utomhus, på vår fantastiska gård, massor. Gjort höst på gården. Grillat korv på gården. Bytt däck. Krattat. Vi har även tränat lite hund, efterlängtat. Vi har eldat i spisen och haft mysiga kvällar i soffan. Pratat och skrattat. Vi har levt.

Det är ju så här livet ska vara. Jag älskar mitt liv, mitt hem, min flock.

Tuffa tider väntar dock. Arnolds värden är riktigt bra just nu och han känner sig pigg i både kropp och själ. Det är underbart att se honom så "frisk". Läkarna är också jättenöjda med utvecklingen och är uttalat positiva inför fortsättningen. Vi väntar svar på ett benmärgsprov i början på nästa vecka, det svaret är på många sätt avgörande för fortsättningen. Oavsett provresultat kommer han att bli inlagd i mitten på nästa vecka och en ny kur cellgifter väntar.

Denna tid hemma har dock utan tvekan fungerat som bränsle för bägges våra trötta själar. Vi känner oss redo att möta nästa sjukhustid med nya krafter och en om möjligt ännu större vilja och övertygelse om att klara av att vinna kampen över denna hemska sjukdom för att få återgå till vardagen och livet som vi älskar och vill leva. Tillsammans.

ps. Arnold har utlovat ett blogginlägg till innan han läggs in. Han har nog surfat in på bloggen 5-10 ggr/dag för att se om fler lämnat kommentarer åt honom, han är nog snart fast i bloggträsket han med! ;)

Vädergudarna vill ha och tycker om att ha oss hemma.
Vi har bjudits på fantastiska höstdagar.

Paus i solen.



Arnold fick efter lite tjat tillåtelse att byta däck,
jag är hård med att han ska vila och inte ta ut sig.


Det är roligt att jobba på gården, jag njuter av varje sekund.

Korvgrillning och sol på grillplatsen på gården.



Husse och Peak.
Precis som det ska vara.