Bilden ovan tog Arnold för ett drygt år sedan. Det är en av mina favoritbilder i hela världen. Bröderna sover. Tillsammans. Hjärtat smälter av kärlek för dessa underbara grabbar är så viktiga för oss. Som ger oss så mycket.
Vi saknar hundarna enormt. Den glädjen de skänker. Vilka givna följeslagare de blivit. Alltid med viftande svansar. Alltid pigga på äventyr. Vi längtar efter att få erbjuda dem en vardag. En vardag med flocken samlad. Hemma.
Bailey och Peak bor hos mina föräldrar under denna märkliga tid. De har det bra där. Jättebra. Dom får sova i soffan. Det får dom inte hemma. Dom får kel och bus. Sällskap av Norton och Sandy. Ben var och varannan dag. Besök av matte varje dag. Då blir det träning eller långpromenad. Dom mår bra. Det gör dom.
Snart kanske vi kan erbjuda dem en tid hemma igen. Kanske.
Värdena verkar vara på bättringsväg redan. Hoppashoppashoppas.
Trevlig allhelgonahelg allihopa! :)
2 kommentarer:
Förstår att det är en av dina favoritbilder,hur sött som helst!!
Har själv två flatpojkar och det värmer i hjärtat när man ser dem mysa ihop.
Det verkar jobbigt nu,men hoppas det vänder snart så ni får åka hem.
Åh jag kommer ihåg när han tog den bilden. Dom är ju såå söta grabbarna :-)
Skicka en kommentar