Som jag utlovat så följer här mitt livs tredje blogginlägg, mycket nöje!

Efter nästan en veckas skön hemmavistelse så har vi återigen i tisdags blivit inlagda för att starta en ny omgång med cellgifter för att fortsätta döda de sista elaka leukemicellerna.

Det känns bra att komma igång, man börjar se slutet på sjukhusvistelsen här i Luleå, eller på Sunderby sjukhus där jag ju ligger. Med lite tur så kanske detta blir den sista behandlingen här i sunderbyn. Sen får vi åka till Umeå och börja nästa steg där, lika bra att få göra bort allting så att man kan få återgå till en mer normal vardag (så normal den nu kan bli första tiden efter transplantationen). Det kommer efter transplantationen att bli en evig flykt undan elaka baciller i några månader så att man inte får någon förkylning eller liknande som faktiskt kan vara direkt livshotande. Men det är lätt värt att vara hemma på gården och vara isolerad i några månader för att sedan kunna leva tillsammans med min underbara älskade i ytterligare en sisådär femtio år som jag tänkt mig.

Förra veckan kom Nina på den underbara idén att jag skulle bjuda hem några kompisar på en bastu och sedan se hockeyn som var på söndag, Sverige mot Finland i karjala cup. Sagt och gjort, tre grabbar kunde komma och det blev en riktigt trevlig kväll. Om ni läst Ninas tidigare blogginlägg så stämmer det, vi satt i bastun fyra killar med tända ljus och hade det riktigt trevligt. Det är länge sedan jag träffade dem allihopa samtidigt och det var riktigt skönt att få en grabbkväll med killsnack. Ja skönt att bara få träffa dem helt enkelt. Tack för att ni kunde komma Jonne, Matte och Rickard. Det betydde mer för mig än ni kan ana. Kvällen blev ju inte sämre av att Sverige vann. Synd att du Magnus inte kunde komma men jag förstår mycket väl, du har fullt upp på ditt håll.

Nu tänkte jag berätta för er om hur otroligt spännande mina dagar kan se ut här på sjukhuset. *haha*

Ofta börjar dagen med frukost omkring halv nio, jag brukar ta en lite längre sovmorgon än de övriga inlagda patienterna som verkar vara uppe med tuppen. Nackdelen med det är att ofta så är frukosten bortdukad och urvalet är betydligt mindre då tror jag. Men efter lite prat med någon av de trevliga sköterskorna så löses det alltid på ett bra sätt och jag får min frukost. Numera när vi har Internet på sjukan så sitter jag vid datorn en hel del. Jag har mailkontakt med bl.a några som genomgått samma resa som jag/vi är inne på. Tack för all info Roine & Stefan!

Vid kl elva så börjar två timmars tv-tittande, första timmen så handlar programmet på tv4 fakta om poliser i Usa och England som jagar brottslingar och det blir väldigt ofta biljakter som är ganska kul att titta på. Måste tillägga att det finns fruktansvärt mycket dumt folk. Andra programmet är på national geographics och handlar om byggandet av extrema maskiner eller byggnader. Kul att se hur det går till att bygga en oljetanker, passagerarfartyg eller höghus som sträcker sig uppemot femhundra meter. Enligt mig borde de inte kunna flyta, fascinerande.

Runt kl tretton till fjorton någon gång så brukar jag…
Nej, men vänta, jag glömde att kl halv tolv så kommer lunchen och då är man inte alltid så sugen på mat efter att ha ätit frukost tre timmar tidigare och inte ha gjort så mycket fysiskt. Sen så har jag ofta även besök av mina kära föräldrar eller syster på förmiddagarna.

Tillbaka till kl två, om allmäntillståndet är lite sämre så brukar jag tvinga mig själv till att sova ett par timmar. Om jag är pigg så brukar jag ta en promenad på en timme runt eller omkring sjukhusområdet.
Nina brukar komma senast vid fem-tiden och förgylla vardagen, det är alltid skönt att se henne stiga in med ett leende på läpparna, det blir jag varm i hjärtat och själen av.

Eftermiddagarna kan ofta vara rätt olika beroende på om jag är isolerad eller inte. Om jag är isolerad så blir det ofta en promenad runt sjukan och sen en film eller lite serie tittande på kvällarna. Om jag inte är isolerad och vi har möjlighet så brukar vi åka och hälsa på någon om det inte medför alltför stor risk. Tyvärr så är det svårt att hälsa på kompisar som har barn eftersom barn ofta har väldigt aggressiva bakterier och tyvärr är de ju ganska ofta förkylda eller bär på något. Många av våra kompisar har barn så det begränsar tyvärr vilka man kan hälsa på.

Fredagskvällen är alltid bokad och ser alltid likadan ut. Pizza och idol. Nina är ett jättestort musik-fan vilket innebär att kl åtta sitter hon alltid bänkad framför tv:n och tittar på idol. Detta har medfört att jag också har börjat följa programmet frekvent trots att jag inte alls förstår om det är bra eller inte. Jag bedömer nog på helhetsintrycket och fattar inte ett dugg när Nina nämner att de sjöng falskt i första versen eller inte klarade av tonhöjningen i refrängen. Menmen så är det, kul har vi och det är ju det viktigaste.

Efter detta inlägg så vet ni hur min nuvarande vardag kan se ut, kanske inte det allra roligaste man kan tänka sig men på något sätt så flyter dagarna på och det gäller att acceptera hur det är just nu. Det är verkligen märkligt hur tiden trots allt rinner iväg varje dag, fast att man egentligen inte gör något, bara ligger som en grönsak till och från, eller vad säger du Stefan? ;)

Vår vardag är egentligen inte dålig utan jag tror faktiskt att vi har det så bra som man kan ha det medan man går igenom något sådant här. Vi har också enormt mycket stöd och hjälp från våra närmaste vilket betyder otroligt mycket. Som jag skrev tidigare så har jag tänkt leva i femtio år till och då får jag och Nina ta igen detta året.

Jag vill i detta inlägg också passa på att tacka och hissa min älskade sambo som varenda natt sover på en madrass på golvet eller bredvid mig i en åttio cm säng (den är iofs eldriven vilket kan vara kul, dock inga fula tankar nu). Hennes vardagar består av att arbeta sina ca 4 timmar per dag, hon är en ambitiös och driven tjej och att bara få jobba deltid är jättejobbigt för henne. Efter jobbet träffar och sysselsätter hon hundarna så att de inte blir helt odrägliga om de inte får göra något. (Vill passa på att tacka Ninas mamma som tar den största bördan med hundarna, hon har ju inte bara hand om våra utan även om sina två egna, tack, det betyder jättemycket för oss). Efter det kommer hon till mig på sjukan och stannar över kvällen och natten. Nina har det lika jobbigt som mig, jag ligger ju bara i en säng medan hon får stressa runt för att försöka hinna med allt och ändå ha dåligt samvete för att det är omöjligt att hinna med precis allt. Du är min stora idol och kärlek och jag kommer älska dig för evigt. Tack för allt du gör för mig, det betyder mer än du förstår.

Slutligen så tänkte jag utmana er alla, jag tycker att det har varit lite dåligt med kommentarer i bloggen på sista tiden så min utmaning består i att alla som är in och läser tar och skriver en kort kommentar (eller lång om man hellre känner för det). Ni behöver inte skriva nåt särskilt, skriv bara att ni varit in och läst, det är kul att veta att någon läser. Sen som vi nämnt tidigare så får ni gärna skriva vem ni är naturligtvis så vi slipper gissa. Era kommentarer är en väldigt uppskattad del i min och Ninas vardag ska ni veta.