Jodå, vi fick en helg hemma.
Fredagens prover visade som väntat goda värden.

Jag har fått några frågor om hur värdenas resa egentligen ser ut?
När går det upp och när det går det ner?

I kort är det som följer, när Arnold får en kur med cellgifter så bryts hans bennmärg ner. Då benmärgen är det organ som bildar blodkroppar så innebär detta att denna process försvagas/avtar som följd av en cellgiftskur. Dock tar det en tid innan värdena slår botten. Om vi förenklar det hela så kan man se det som en cykel om 4 veckor.
Vecka 1 - cellgifter, bra värden. Vecka 2 - sjunkande värden. Vecka 3 - låga värden. Vecka 4 - stigande värden.
Arnold har haft turen att klara själva cellgiftsbehandlingarna utan några större biverkningar vilket gjort att hans allmäntillstånd egentligen varit hyfsat hela vägen utom den veckan då värdena slår botten. Då saknar han immunförsvar och det är då infektionerna biter tag och slår ner även allmäntillståndet.

Just nu är vi i vecka 4, alltså med stigande värden.

På tisdag ska vi börja cykeln på nytt med vecka 1, på tisdag startas nämligen nästa kur med cellgifter. Den kuren kan om allt faller väl ut vara den sista kuren som Arnold får här i Luleå, och förhoppningsvis den näst sista kuren någonsin. Vi hoppas bli inlagda för transplantation i Umeå under den senare halvan av december. Det är märkligt det här med transplantationen. Den är enormt riskfylld. Han kan dö. Det var läkaren i Umeå väldigt mån om att tala om. Det kommer att bli tufft som tusan. Men ändå kan vi inte låta bli att längta. Anledningen till att vi längtar är nog att transplantationen inte är ett led i behandlingen utan det är botet.

Vi har haft en skön helg.
På fredag drack vi vin till Idol och jag somnade (slocknade?) i soffan innan utröstningen var klar... (Ut med Andreas!)
På lördag var jag på dopet av en av mina allra käraste vänners fina dotter, Elina. Elina föddes samma dag som Arnold blev inlagd på sjukhus, det är märkligt hur livet kan te sig ibland. Dopet var fint och Elina sov sig igenom hela faderuttan och har nog ingen aning om att hon döptes igår. :) På kvällen åkte vi och hälsade på arnolds syster med familj, mycket trevligt och efterlängtat. Idag har vi tränat lite hund i snön och annars bara varit hemma och njutit av vardagen.

Just nu sitter Arnold i bastun med tre av sina bästa vänner som vi bjudit över för hockey- och bastukväll. Jag tror att några av dessa killars flickvänner/fruar läser denna blogg och jag kan inte låta bli att lite fnittrande berätta att de sitter i bastun i världens mysbelysning. Vi har en vedeldad bastu på gården, vi har ingen el dragen till bastun. Då kvällarna ju är mörka den här årstiden så tände jag en massa stearinljus i bastukammaren och även inne i bastun åt dem så att de skulle slippa famla i mörker.

Så där sitter de, 4 fullvuxna karlar i ljuset av stearinljus och myser :)

(Ja, ni kan tro att jag lockas av tanken att smyga ut och fota dem :))

Åh, ni kan inte ana hur underbart det är att vara hemma.
Att leva vardagsliv.

Dagens låt är "Live tomorrow" med Laleh.

"I know we could live tomorrow

But I know I live today

I know we could live tomorrow

But I don't think we should wait..."

Mitt favoritordspråk är dagens sanning.
Nej - varje dags sanning.

"Vägen är målet"