onsdag 5 mars 2008

Dag + 49

Vår hackspett Hacke väckte mig kl 7.30 imorse. Solen sken in i sovrummet. Himlen var klarblå. Det kändes som en bra dag. Jag klev upp och gav hundarna mat. Släppte ut dem på gården. Minus 18 grader ute. Gnistrande snölandskap. Fixade frukost. Med en stor kopp te satte jag mig ner för att jobba.

Märkte på en gång att det inte gick att få ordning på tankarna. Jag kunde inte koncentrera mig. Inte fokusera. Insåg ganska snart vad som felade. Jag visste inte hur Arnolds natt hade varit. Jag visste inte hur man mådde. Jag måste veta det för att själv kunna fungera. Ett sms senare kunde jag sätta igång med dagens jobb.

Kl 12.30 kom Lotta. Temperaturen hade lagt sig på behagliga minus 4 grader. Solen fortsatte att skina. Vi begav oss ut med hundarna. Jag körde lite linjetagsträning med Bailey och kände återigen hur träning av och med hundarna får mig att, om så bara för en stund släppa allt annat. Helt underbart. När vi återvände till gården tog vi tag i att städa bilen ordentligt. Bilen ska ju ner till Umeå. Ner till Arnold. Så den bör vara städad och fin. Vilket den blev. Tack för hjälpen Lotta!

Efter kl. 15 började det bli småkyligt så vi gick in. Jag lagade mat och bakade en kladdkaka. Några timmar senare satte sig Lotta i bilen tillbaka mot stan och lämnade mig med ett leende på läpparna. Jag har haft en jättebra dag! Tack vännen min.

Arnold mår ungefär som igår. Han hade varit ute på en kort promenad. Han bli dock flåsig av minsta lilla så det blir inga stora utsvävningar. Febern håller i sig mellan 37-38.5. CRP har tagit ett lite större kliv ner. 188 idag.

Jag stannar hemma morgondagen också. Ska jobba en hel del. Får nog besök av Jenny och Elina. Hinner dessutom umgås mer med hundarna. Det mår jag bra av!

6 kommentarer:

Emma sa...

Härligt Nina! Jag har inte riktigt känt igen dig de senaste inläggen, och det är ju förståeligt. Ni går igenom en livskris och då påverkas man... Det är otroligt vad frisk luft, sol och en blöt nos kan göra med humöret, om än bara för ögonblicket. Jag tror nästan att det finns bevis på det! :)
En nära släkting till mig fick cancer för ett par år sedan och tillbringade mkt tid i Uumeå för behandling. Inte alls lika tuff som den Arne går igenom idag, men ändock en stor påfrestning fysiskt som psykiskt. Efter många om och men lyckades hennes kurator flytta henne från patienthotellet/avd. till en campingstuga i närheten av sjukhuset. Kuratorn hade också insett att hennes 2 hundar var det enda som kunde få henne att hitta livsgnistan igen och få tillräckligt med energi för att orka kämpa. Hundlivet är nog en av de få saker som kan få oss hundmänniskor att hitta den där totala avslappningen.... och kanske få tänka på något annat för en stund. Jag vet att ni har en oerhört tuff tid framför er men jag tror och hoppas att ni kommer att klara det. När allt detta är över är ni starkare än starkast och bor, lever och njuter på er vackra gård och tränar massor av linjetag med era 3(!) retrieverpojkar! Ni finns i våra tankar! Kramar från de gamla giganterna Emma & Johan

Anonym sa...

Bra där Nina!!! Jag förstår att det är tungt att "lämna" Arnold ett tag men för att du skall orka dig genom detta så krävs lite andligt vilorum och det verkar du få hemma på gården med hundarna. Arnold blir väl omhändertagen av proffs och det är bra om du någon stund då och då kan släppa taget lite och få lite andrum, fylla på de tomma energiförråden. Tänker ständig och jämt på er.
Kram
Anna K

Anonym sa...

Vad skönt att se att du haft en bra dag hemma! Unna dig en till och återvänd sedan till Umeå med luft under vingarna.

Anonym sa...

Låter som att du har haft en riktigt bra dag där hemma på gården med hundarna. Jag tycker inte att du ska behöva ha dåligt samvete för att du åker hem då och då och lämnar Arnold ett par dagar, det behöver du för att själv orka ta dig genom allt det här. Och som någon skrev innan så blir Arnold väl omhändertagen av proffs, så slappna bara av för ett tag och hämta lite ny energi för de kommande veckorna.
Kram Anita

Kajsa sa...

Vilken underbar dag du fått! Man orkar mera med livet om man får nuta lite av ljusglimtar åxå!/Kram

Anonym sa...

Hej Nina

Vilken tur att du har grabbarna som kan ge dig energi. Njut av dom.
Så du kan hämta hem Arnold sen. Så ni kan njuta tillsammans

Kram Eva