Dag + 46

Idag har vi varit här i 8 veckor (!!). 56 dagar. Det är galet länge. Galet.
Vi fortsätter att vara less. Uttråkade. Rastlösa. Vi har sån hemlängtan. Ni kan inte förstå.

Något annat galet är bussen som Lotta åkte med igår. Bussen som jag skulle ha åkt med om jag inte fått min onda föraning. Den krockade. Kan ni tänka er. Det är helt sjukt. Det gick bra för alla inblandade med det var en rejäl smäll som kunde ha slutat illa. Jag tror inte att det var meningen att jag skulle sitta på den bussen. En trafikolycka hade nog fått bägaren att rinna över för till och med mig. Det finns gränser för vad man orkar med. Just nu behövs det inte mycket för att man ska trilla över kanten.

De flesta har nog varit med om tillfällen då man känner att alla känslor bubblar så på ytan att minsta lilla får en att bryta ihop. Igår var en sådan dag. Trots att det som sagt bara var/är en bil så var det för mycket. Mest av allt blev jag ledsen och besviken över att helgen med Lotta inte blev av. En av de få glädjeämnen i livet just nu togs ifrån mig. Som sagt ursäktar jag mitt negativa inlägg men igår rasade jag. Lite grann. För en stund.

Arnold fortsatte att ha feber under gårdagen. Idag är han än så länge hyfsat feberfri. Han har inte varit på över 38 idag. Än. Det känns som att vi inte ens vågar tro att det vänder nu. Vi har blivit besvikna så många gånger. Det tär för mycket att gång på gång hinna hoppas för att sedan krossas. Nu väntar vi bara. Vi tror ingenting. Värdena idag visar HB 93. LPK 6.9. TPK 33. CRP 213.

Idag är min mamma och min syster Anna och städar vårt hus. Hur tokigt är det egentligen. Att någon annan ska städa vårt hus. Nu är det dock så. Huset måste vara välstädat när vi kommer hem. Oavsett när det blir. Lika bra att få det gjort. Så står det klart och väntar på oss. Nu kan vi åka hem när som helst. Tusen tack mamma och Anna för hjälpen. Vad jag är lyckligt lottad med en så fin familj som alltid ställer upp. Ni är helt fantastiska.

Min kväll blev helt ok igår trots allt. Det är tur att jag har fina vänner. Anneli ryckte ut som en vän i nöden. Middag på kinarestaurang följt av en stor godispåse och schlager hos henne. Som bonus fick jag kela med deras nyhämtade valp. En Kuta. Vorstehtjej på 8 veckor. Urmysigt.

På tal om valp. Vi planerar. Längtar. Det kommer att flytta in en Tromb hos oss. Snart hoppas vi. Tromb kommer att vara en flat dock. Inte en setter som vi pratat om tidigare. Settern får vänta något år. Jag sitter och lusläser stamtavlor. Kliar mig i huvudet. Klurar. Planerar. Fantiserar. Njuter. Mest av allt njuter jag. Det är underbart att hänge sig. Att fullt ut gå in i en annan värld för en stund. Dessutom är det underbart att tänka på framtiden. Vi längtar efter att få välkomna en ny liten herre i flocken. Erbjuda honom den fantastiska boendemiljö som gården ger. Få överösa honom med kärlek. Få hopp om livet igen.

Bilden ovan visar en drygt 8 veckors Bailey. Sötare än socker.