lördag 9 februari 2008

Dag + 24

Det är som ni skriver. Det är tungt nu. Konstigt kanske med tanke på att vi äntligen är på väg åt rätt håll. Jag tror att det beror på att vi nu kan lyfta blicken. De senaste veckorna har verkligen handlat om här och nu. En dag i taget. Nu vågar vi tro på en morgondag. Något som inte varit självklart de senaste veckorna. Nu vågar vi längta efter en hemfärd. Det är dock en lång väg kvar för oss att gå. Lång väntan. Det är det som känns tungt. Att lämna en så enormt tung tid bakom sig men ändå inte få slappna av. Att acceptera det faktum att det kommer att dröja länge innan vi kan slappna av. Att inse och acceptera att det fortfarande är en bra bit kvar innan vi får komma hem. Det är tungt.

Ett långt telefonsamtal igårkväll gav mig lite ny energi.
Samtalet fick mig att börja smida lite nya, roliga, spännande framtidsplaner.
Det kändes skönt. Välbehövligt. Tack för energikicken Monica! :)

Värdena idag är fortsatt positiva. CRP:t hade gått upp lite, förhoppningsvis tillfälligt. De vita fortsätter öka. Arnold får mediciner som kickstartar de vita blodcellerna, det är därför det gått/går så fort. Det finns dock risker med detta läkemedel så det kommer snart att tas bort. Då kan de vita dimpa ner lite. Bara lite. Läkarna är missnöjda och bekymrade över Arnolds vikt och även över den envisa infektionen. Annars är de hoppfulla.

Idag alltså: CRP 200. LPK 2.5. TPK 31, HB 85.
Arnold känner sig lite starkare dag för dag. Han mår dock ändå en miljard gånger sämre än vad ni eller jag förmodligen någonsin gjort. Så då jag säger att han ser piggare ut än igår så är skillnaden för honom mariginell. Idag kunde han ta en dush (sittande) utan att känna att det tog musten ur honom totalt. Han kan gå lite stadigare (bara några steg än så länge) och han orkar sitta upp mer (han har legat i två veckor). Små, små steg men åt rätt håll! :)

Nu ligger Arnold och sover. Jag ska ta och vika ner min säng (den hänger på väggen under dagtid) och börja läsa en bok som jag köpte igår. "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon. Läste en recension som fångande mig såpass att jag skaffade mig boken. Jag får återkomma med en egen recension.

Ikväll väntar schlager. Härligt! :)

"Och gudarna log just när vi fann varandra"

(Shirely Clamp "Min kärlek" melodifestivalen 2004)

6 kommentarer:

Anonym sa...

Godkväll,

Jag har sagt de innan och jag säger det igen; surfa på resor är underbart roligt. Tidsfördriv och framtidsplanerande i ett. Vi har några ord att säga om Grekland om ni skulle hamna där :-)

Schlager ja, du är ju en riktig schlagerdonna Nina :-) Du kan väl lägga ut en recension senare? Och ett vinnartips förstås!

Ha nu en skön lördagkväll. Trots allt.
Stor kram!
/Malena

Anonym sa...

Hm det är svårt att skriva nå positivt till dig Nina för du är den mest positiva männskan jag känner...
Och du vet att jag är sämst på att skriva "fina" saker men jag hoppas du vet att jag tänker på er och skickar massor med styrka så ni snart får komma hem.

Nu är de bara 1 timme kvar till schlagern :-D
Har tagit på mig lite glitter bara för att passa in,haha.

Kram på er från den andra schlagernörden :-)

Anonym sa...

Tack för att du ringde Arnold.
Det var skönt att höra din röst, det är ganska länge sen nu.

Det är den största gåvan att du sakta men säkert är på bättringsvägen.
Tänk att det är som när det blir ljusare och ljusare för varje dag.
Sen kommer
allt det skira gröna som har med våren och sommaren att göra. Till dess hinner du få igen en hel del av dina förlorade krafter.

I morgon fyller "DU ÅR" så grattis i förskott. Hela dagen är din, bara din tillsammans med NINA.

Tårta och presenter blir det när du kommer hem, och orkar träffa oss.

Hoppas Ni kan ha en mysig kväll och titta på melodifestivalen.

MYSKRAMAR från mamma o pappa

Anonym sa...

Grattis Baielys på fördelsedagen..Nu är ni snart på väg hem efter Er långa resa..ser fram emot en grill kväll på gården..
kram eva

Anonym sa...

Hoppas du och Arnold sjöng med Chister Sjögren om hur vi älskar europa..... Kan se er framför mig i en smäktande duett.

Skönt att ni nu kan lyfta blicken lite och tänka lite mer än bara timmar framåt.

Jag har letat upp mina graningekängor från 82 när jag vandrade sist....De var lite små...Så till vårt fjälläventyr får jag nog hitta några nya....dock lyckades jag trycka på mig mina gamla blå sockiplast...skitsnygga.

Stefan

Kajsa sa...

Så tungt så tungt! Så länge innan det vänder så pass mkt att Arnold får känna sej så "frisk" som vi känner oss vid en kraftig influensa. Ett liv på lassarett är inte roligt och jag hoppas med hela mitt hjärta att dagen då ljuset åter vänder i era ögon kommer fort!/Kram