måndag 18 februari 2008

Dag + 33

Idag är en bra dag. Humöret är på topp. Värdena fortsätter åt rätt håll. Vi känner oss optimistiska och förväntansfulla.

Jag fick med mig Arnold ut på balkongen en sväng. Han gick hela vägen dit själv. Några längder avverkades på balkongen. Jag lyckades till och med mana fram några indianhopp. Sedan klarade han även att gå hela vägen tillbaka till rummet. Inte illa. Det är väldigt speciellt med tröttheten som infinner sig efter en sådan här resa som hans kropp varit med om. Tröttheten kan slå till på stört och då är det som att dra ner ridån. Det tar slut. Så det gäller att planera sina kraftansträngningar noga. Välja och vraka. Bestämma sig för var man vill lägga den lilla kraften och orken som finns. Prioritera.

Det är mycket positivt som sker just nu, här följer en sammanfattning.

HB - blodvärdet håller sig stadigt utan behov av trasfusioner. (87 idag)
LPK - Vita blodkroppar håller sig på en bra nivå utan doping. (3.7 idag)
TPK - Trombocyterna visar tydligt att de är på G. (24 idag)
CRP - Infektionsvärdet, långsamt men stadigt neråt. (148 idag)

Arnold kissar själv. Magen är igång. Han äter flera småmål om dagen. Inget näringsdropp krävs. Få måltider kommer upp igen. Kräkpåsen är inte längre en given syn i Arnolds hand. Han håller vikten. Andningen är bra. Syrgasen har varit frånkopplad i snart en vecka. De flesta medicinera har överförts till tablettform. CVK:n på halsen togs bort idag. Alla pratar om att han ska hem. Snart.

Det som gäller för att en hemfärd ska bli möjlig är.

Arnold måste kunna äta och få i sig nog med kalorier.
Infektionen måste vara under kontroll eller helst bortflugen.
Vätskan i hjärtat/lungorna får inte öka.
Han måste bli självförsörjande på trombocyter.
Samtliga läkemedel måste kunna tas/ges i tablettform.

Som ni ser så är vi på väg. På god väg. Ändå kan vi få räkna med en tid till i Umeå. Han är självklart fortfarande väldigt sliten av allt han varit med om. Han har tappat mycket muskler. För att inte säga alla muskler. På grund av hans minst sagt dramatiska resa vill läkarna hålla ett extra öga på honom. Det kommer de även att vilja göra när vi kommit hem. Regelbundna road-trips till Umeå kommer att bli vardag.

Man blir sjuk av sjukhus. Man blir frisk av att vara hemma.
Detta är vedertagen fakta. Det kommer att hjälpa oss att ta oss hem. Snart.

5 kommentarer:

Mirjam sa...

Härliga bilder på vovvarna där hemma, det låter som att det gjprde dig gott att vara hemma någon dag!

Skönt att det nu pratas om hemfärd, ni har varit starka och tappra men klart som sjutton att man blir sjuk av sjukhus!! Hoppas att det nu går som det ska så att ni snart får åka hem!
Kram

Anonym sa...

Ser himla härligt ut med välkomst patrullen på uppfarten ;-) Ha det bra båda/Maria

Kajsa sa...

Vad roligt att läsa att det går framåt med alla värden. Å visst är det så att man känner sej friskare när man får komma hem och vara hemma. Glöm inte bara bort dej själv!/Kram

Anonym sa...

HÄRLIGA NYHETER!!!!!!!!!! UNDERBART! När det väl vänder så vänder det med besked!!!!!
Tjusiga bilder från din hemmahelg!
Massor massor massor av kramar från oss!
//Anne-Lie, Jack och Micka

Anonym sa...

Tänk att det nu börjar handla om att åka hem, håller tummarna för att det inte är långt borta.

Ännu fler starka kramar från Monica