Dag + 27 Hittar inte riktigt någon inspiration till att skriva ikväll.
Peak blev akutopererad igårkväll. Ligger på djursjukhus nu och kommer att få ligga kvar några dagar. Känns jobbigt att inte vara där. Känns som att jag sviker hundarna när jag inte är där när de mår dåligt.
De är mitt ansvar. Jag är deras trygghet.
Värdena här ser fortsatt bra ut.
HB 87. LPK 6.0. TPK 10. CRP 154.
Vi försökte luska fram hur länge vi kan tänkas tvingas bli kvar här. Minst 2-3 veckor var svaret. Minst. Det känns tungt. Samtidigt är det i det stora hela en kort tid. En vecka hit eller dit. Arnold mår ju fortfarande piss om man jämför med en frisk människa. Skulle vi må som han gör nu så skulle vi konstatera att vi aldrig mått sämre. Han som däremot mått så mycket sämre än han gör nu tycker sig må ok.
Trots att dagarna känns långa just nu så kan vi konstatera att vi tagit oss över krönet. Nu är det nerförsbacke.
Det känns skönt.
6 kommentarer:
Först idag igen...nu börjar alla tro att jag inte gör annat än väntar på era dagliga rapporter...och så är det. Har kört reload på sidan sedan kl 08.00 i morse..är helt stel i fingret så det var tur det kom något nu ;-)
Typiskt att allt händer samtidigt. Är det inte Arnold så är det någon av hundarna.... Härligt att ni oxå ser att det nu bara blir bättre och bättre med superman.
Men vad tråkigt att Peak var tvungen att opereras, inget allt för allvarligt hoppas jag!
Jag håller ändå tummarna för att veckorna tills ni får lämna går fortare än fortast!! Kram
Vad tråkigt med Peak, förstår att du så gärna skulle vilja vara där hos honom just nu, lillskrutten.
Men han har det säkert bra, han har ju din mamma och pappa som också är hans familj.
Hoppas att Arnold snart börjar känna sig piggare så att det börjar bli dags för hemgång.
2-3 veckor låter väl ändå inte så hemskt länge, men då man ligger på sjukan så känns det så klart som en evighet.
~Anita
Skönt i allafall att Peak blev opererad och blir bra och att ni börjar se ljuset i tunneln där i Umeå! Du kanske snart kan göra en tripp hemåt några dagar./kram
Oj det var ju inte roligt med Peak. Är det inte det ena så är det det andra... Typ.
Hoppas båda dina sjuka män tillfrisknar snart!
Kram och kraft!
/Malena
Skönt med nerförsbacke. Se bara till att hålla i er så ni inte ramlar!
Vad gällande Peak så förstår jag känslan av att inte räcka till.. att ni vill vara där. Jag önskar jag kunde skriva att han nog förstår.. men det gör han förstås inte. Det han däremot känner är att han ändock har kärleksfulla människor omkring sig, och det är värdefullt. Jag tror han mår jättebra.. han har ju brorsan också :)
Vi håller alla tummar för dina pojkar, Nina. Och för dig. Jag hoppas någon tar hand om lilla tjejen i familjen också.. Stor KRAM!
Skicka en kommentar