onsdag 20 februari 2008

Dag + 35

Hej på er!

Det är ett tag sedan ni hörde av mig. Nina har gjort ett fantastiskt jobb med att skriva i bloggen varje dag. Vill återigen passa på att tacka för alla kommentarer. De betyder väldigt mycket.

De senaste veckorna har varit riktigt tuffa och jag har ganska diffusa minnen många dagar av dessa. Tack vare min underbart fantastiska kärlek så har det ändå rullat på bra. Hon är min stöttepelare och pådrivare när det behövs.

Den senaste veckans största projekt har varit att komma igång med maten. Jag känner mig fullständigt likgiltig inför mat just nu men vet att jag måste äta för att få igång magen och ätandet. Detta är viktigt för att vi ska kunna få åka hem. Varje måltid sitter jag och äter på ren vilja, utan att det smakar. Portionerna ser enorma ut fast de är små. De vill att jag ska äta lite ca var tredje timme. Det tar minst 30 minuter för mig att äta en måltid. När den är klar känns det ofattbart att det endast är drygt två timmar kvar till nästa. Det är tråkigt att inte kunna njuta av mat utan att måsta äta under tvång.

Dagarna här går väldigt sakta och ser i stort sett likadana ut hela tiden. Framstegen är tydliga men allt går väldigt sakta. Nu i efterhand när man har fått höra och förstått hur allvarligt läget var så inser man att jag faktiskt kommit väldigt långt. Får dock inte glömma att det återstår en hel del. Bl.a. GVH som Nina nämnt tidigare i bloggen. Dessutom fortsätter infektioner att innebära livsfara för mig en lång tid framöver. Sen är det ju så att det kvarstår en lång rehabiliteringstid. Återhämtning både fysiskt och mentalt. Jag känner utan tvekan att jag är på gång men inser att det är en lång väg kvar.

Idag har jag och Nina varit ute och promenerat runt två km. Det var riktigt skönt och stärkande för psyket att inse att jag orkar. Det är först nu orken börjar återvända. Det är ganska lustigt det här med tröttheten. Att inse att man kan vara så trött att man somnar mitt i en konversation nästan. Att vissa dagar inse att verkligen all ork man har den dagen går åt i en kort dusch. Det är sjukt att man skjuter på saker och ting för att man är så seg, ibland orkar man inte sträcka sig efter fjärrkontrollen. Då handlar det ju egentligen inte om fysisk trötthet utan likgiltighet. Man bryr sig inte. Man orkar inte bry sig. Nu är det dock bättre och jag orkar vara vaken om dagarna, se på tv, läsa lite, prata och ta korta promenader.

Värden idag. HB 75 (jag har fått blod idag) LPK 4.7. TPK 28.
CRP 124 (fjantsänkning men sänkning ändå)

Nu kom Nina tillbaka från universitetet där hon jobbat några timmar. Så jag ska be henne lägga ut detta i bloggen och sen ska hon få berätta om vissa spännande framtidsplaner som hon har luskat kring idag.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, vad skönt att höra av dig! Ja, Nina har verkligen hållit oss underrättade och jag har läst/läser varje dag. Vad skönt att allt har vänt nu och nu blir det bara bättre! Hoppas att det inte dröjer allt för länge till ni får komma hem och hela på riktigt i helande miljö.
Tänker på dig dagligen!
Kramar
Anna K

Anonym sa...

Hej Arnold!
Magnus Nyberg här. Vad kul att höra att du gör stora framsteg.Du ska veta att vi tänker på dig. Jag och Johanna läser på bloggen titt som tätt. Jag vet inte om du har kollat av din mobil så jag säger grattis i efterskott. vet inte heller om du fick mitt MMS. Vi fick en lite flicka 080216 kl 05:10 51cm 3735g och hon ska heta Elina.
Hoppas vi ses snart.

Kajsa sa...

Du kämpar så bra! /Kram

Anonym sa...

Wiiii! Du skriver själv!!! Du har det värsta bakom dig och efter detta klarar du allt. Jag beundrar dig Arnold!

Mirjam sa...

Härligt att höra av dig igen Arnold! Det är så skönt att läsa att det går på rätt håll och det är fantastiskt hur du kämpar på!

Många kramar

Anonym sa...

Hej vad roligt att få läsa ett inlägg av dig Arnold. Skönt att höra att det går frammåt och att ni börjat prata om att ni ska få åka hem. Följer er här varje dag och sänder styrketankar till er.
Imorgon ska jag själv åka på en liten semester till min komis i Holland :-).
Hoppas ni snart får komma hem i samlad flock till erat mysiga hem.
Många kramar till er båda från Sofi

Anonym sa...

Skönt att du orkade skriva själv igen. Det låter som att du fått luft under vingarna igen. Ha det snart ännu bättre/Maria

Anonym sa...

Härligt att läsa dina rader Arnold. All min beundran, bug å bock för att ni orkar vågar och vill dela med er. Hoppas att ni får en bra dag och att värdena fortsätter åt rätt riktning.

Kramar från Cissi

Anonym sa...

Hejja hejja Arne! Tar ju för givet att det blir den där inflyttningsfesten som inte blev av, med brännboll osv, sen då du kommit hem!! Visste du skulle fixa det här!
Kram Nina A

Robban sa...

Hej!
Vad kul att höra att du mår bättre och att du skriver själv. Hoppas att ni snart får komma hem.

Vi tänker på dig.

Kram från Robert, Ulrika och pojkarna

Anonym sa...

Härligt att "höra" din stämma återigen. Mot hemmet!

kramar från Monica

Anonym sa...

Hej käre vän,och bror.

Det var roligt att läsa din blogg, att du orkar skriva själv är ju ett stort framsteg.
Nu kan det bara bli bättre för varje dag.
Våra tankar är ständigt hos dig, och dagen som vi äntligen kan träffas närmar sig med stora steg.

Många BAMSEKRAMAR från oss i Holsis och mamma o pappa förståss.
Hälsa Nina