onsdag 13 februari 2008

Dag + 28

Arnold känner sig tyvärr lite sämre idag. Främst är det febern som påverkar honom.
Allmäntillståndet känns sämre. Andningen är försämrad. Munnen så torr att pratet blir sparsamt. Han går upp i vikt lite igen. Idag plockar dom bort nästintill samtliga antibiotikan för att se om vissa värden blir bättre. Han blev dock av med katetern idag. Får kissa själv hädanefter. Alltid något!

CRP:t hade stigit lite grann och vi måste vänta till morgondagen innan vi vet om det är en trend eller bara något tillfälligt. Hoppas innerligt att det inte är en ny infektion. Jag tycker att han har haft nog av den varan.
Värdena för dagen lyder HB 83. LPK 5.4. TPK 11. CRP 166.

Jag känner att jag vill tala om att Arnold råkat ut för väldigt många och svåra komplikationer. Riktigt såhär tufft ska det inte behöva vara. Han har haft otur. Tyvärr. Nu är det dock så och förhoppningsvis har vi tagit oss förbi den gropigaste biten av vägen. I dagsläget är det fortfarande infektionen och vätskan kring hjärtat som är de stora problemen. Dessutom måste vi nu börja hålla ögonen öppna för GVH. Graft Versus Host betyder det. Det är en reaktion där transplantatet och hans kropp krockar. Det kan vara väldigt allvarligt. Behöver dock inte vara det.

Igår pratade vi med en kurator. Det blev ett långt samtal. Ett bra samtal. Återigen fick jag känslan av att vi inte riktigt insett och förstått hur allvarligt läget varit/är. Hur kritiskt Arnolds tillstånd varit/är. Jag skriver varit/är men till största del så är det något som varit. Läget just nu är stabilt. Men vi vet ju att det kan vända fort. Det känns dock skönt att höra att både läkare, sköterskor och kuratorn använder ordet "när" i meningen "när ni får åka hem". Inte ordet "om". Det har under en tid varit frågan om "om". Nu bör det handla om "när".

Under gårdagen var det många som kommenterade vår otålighet. Vår hemlängtan. Det är absolut ett friskhetstecken att känna otålighet. Det dröjer dock länge innan vi kan åka hem. Jag märker ju att Arnold är långtifrån "hemklar". Hemfärden är dock något som vi kan ana i horisonten nu. Det är svårt att inte skynda. Rådet var att ta en dag i taget. Svårt.

Peak har återhämtat sig fint. De hittade en leksaksbit i magen på honom. Från en sån flätad knut. Varning utfärdas. Han får kanske komma hem imorgon eftermiddag.
Jag sitter och våndas och har ångest över huruvida jag ska åka hem några dagar eller inte. Som sagt så är Arnold stabil just nu. Jag har inte varit hem på 3 veckor. Jag vill träffa hundarna. Tvätta kläder. Dock fungerar inte en hemfärd energigivande för mig. Jag vet att jag mest kommer att oroa mig och känna stress över att inte vara här. Min gulliga mamma lovade dock att skjutsa hit mig i ilfart om jag skulle behöva det. Så det lutar åt att jag åker. Bara några dagar.

Ikväll blir jag hämtad av min vän Anneli. Jag ska bli bjuden på middag. Hemlagat. Lycka!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Usch vad jobbigt. Jag kan känna samma sak. Om hur allvarligt det är/varit. Man hoppar in här och läser om värden och vätska runt hjärtat och annat. Man vänjer sig lätt... På gott och ont.

Hoppas innerligt att dagen är en tillfällighet och att Arnolds mående snart vänder till det bättre igen.

Och jag kan ana och kanske förstå lite av din vånda. Var ska du vara? Hur ska du räcka till? Lyssna på magen Nina och gör det som känns rätt. Det som känns rätt för dig nu är rätt.

Njut nu av en god middag med din vän ikväll. Hämta kraft.

Alla mina tankar och många kramar!
/Malena

Kajsa sa...

Att längta hem är verkligen ett friskhetstecken!!! Det måste vara fruktansvärt att höra ordet "om"!!!
Och väldigt glädjande när "om" blivit "när"!!! Hoppas du får en avkopplande och god stund hos din kompis!/Kram

Anonym sa...

Hej på er!
Trist att A känner sig lite sämre igen, hoppas de vänder tillbaka snabbt och blir bättre igen.
SKönt iaf att allt gick bra med Peak.
Hoppas du bestämmer dig för att komma hem en sväng. Hoppas vi hinner ses då för jag saknar ju dig massor :-(
Hoppas du haft en trevlig kväll hos Anneli med god mat och lite surr.
Kram på er

Anonym sa...

Hej Nina! Tänkte skicka lite uppmuntrande info. Tror att det var Peakpojken jag såg rastas utanför djursjukhuset på fm. Om det var han (mkt likt) så måste jag säga att det var den piggaste sjuklingen jag sett på länge./Maria

Anonym sa...

Kommer inglidande på kvällskvisten idag. Det var en seg blodförgiftning. Hoppas vi ser en dykning imorgon. Nina du kan inte vara överallt och det låter som hundarna har det kanon där de är. Ni är snart tilsammans allihop hemma. Veckor låter kort men där ni är nu är det en evighet....men håll ut !! Jag tror Arnold håller med mig att man har fått nog av sjukhus för de närmaste 40 åren.

Stefan

Anonym sa...

Hej hej! Ville bara säga grattis i efterskott! /Elina

Anonym sa...

Skickar en jättekram på alla hjärtansdag!!!

Robban sa...

Grattis på födelsedagen i efterskott, Arnold

Vi tänker på er.

Kramar från Robert, Ulrika, Anton ocg Axel

Anonym sa...

Tänk vilken kraft det ligger i ordet "när". Bortbort med ordet "om". Vad bra att ni tar möjligheten att prata med en proffesionell pratare. De har oftast förmågan att ställa de rätta frågorna.

Jag gissar att dessa uppånedgångar kommer att vara en del av er vardag en tid framöver. Se nu till att hämta kraft i hundarna och i vänner och familj, Nina.
Passar på att skicka en alla hjärtanskram till er båda. Hoppas att just denna dag har varit/är bra!

Kramkram Cissi