Dag + 17
Fortfarande samma. Lika.
CRP 308. Vita 0.01. Vikt -1,5 kg.
Inga stora förändringar. Kvar på intensiven. Dialys över helgen.
Det känns som en seger att ingenting går åt fel håll. Det går långsamt åt rätt håll. Frustrerande att vänta dock. Dessutom innebär varje dag då de vita blodkropparna är kvar på 0 en risk för att drabbas av ytterligare infektioner. De vita bör dock komma. Snart.
Arnold sover hela dagarna. Det är bra. Han behöver vila. Kroppen jobbar hårt. Han får räkna med att förbli trött en lång tid framöver. Det kommer att ta tid att återhämta sig. Han är lyckligt lottad som har en fantastisk rehabiliterinsgmiljö som väntar där hemma. Gården är som gjord för rehabilitering. Både fysisk och mental.
Mental rehabilitering är något jag längtar efter. Jag går på autopilot tror jag. Jag känner inte efter. Jag bara är. Jag bara gör. Jag ser till att orka finnas. Jag måste orka finnas. Varenda gång jag ser honom sugs energi ur mig. Det tär på hjärtat att se honom så dålig. Samtidigt får jag energi av honom. Av hans styrka.
Idag tittade jag på ett program om Antarktis.
Vi pratade om att det vore häftigt att åka dit.
Snart är detta något som varit. Inte något som är.
Snart är detta något som varit. Inte något som är.
Snart är detta något vi kan se i backspegeln.
Vi längtar.
9 kommentarer:
Hej på Er!
Det går åt rätt håll,skönt att höra. Tankarna finns hos er allt som oftast, förstås...när vi var ute o gick i den vita vintern, fick jag mig en bild när ni åxå vandrar omkring i eran by...
Kramizar//Ingela, Claes o Gustav
Hej kära Ni!
Vad glada vi blir när vi hör att det går åt rätt håll.
Hoppas Arnold fylls av styrka och kraft under den tiden han sover. Vi väntar att den "vita armeen" ska vakna till liv och börja göra sin livsviktiga uppgift.
Mera styrka kraft och mod skickar vi dagligen mentalt till Er.
Nina du är styrkan hoppet och framtidstron för Arnold.
Vi tänker ständigt på Er.
Styrkekramar sänder vi från G-stad.
Hej !!
Fortsätt så här nu så får du väl inte tyst på Arnold om någon vecka när han är piggare ;-)
Stefan
Hej på Er
Fortsätt kämpa
kram eva och gänget
Här hålls alla tummar och tassar för att den Vita Armén dyker upp inom en mycket snar framtid - i morrn, kanske! Det vore toppen!
Men det känns i alla fall skönt att det går åt rätt håll! Snart är detta bara ett jobbigt minne som efterhand bleknar bort!!
Håller med om att rehabiliterings-centret måste vara det bästa tänkbara - där kan Ni hämta igen alla krafter i samarbete med naturen!! Och när Ni kommer hem börjar dessutom vår-solen att värma Er!
Måste bara säga att vi beundrar Er båda för Er styrka - men Du Nina måste besitta övernaturliga krafter! Vilken tur att Arnold har Dej vid sin sida!
Krama om varann!!
Fortsätter följa er, hålla tummarna, glädjas åt de små framgångarna, gråta av de fina du skriver om er, hejja på vita att snabba på osv.
//Christina med sina Golden
Nina! Glöm inte dig själv! Inget blir bättre, definitivt inte Arnold, för att du rasar ihop. Du stöttar och hjälper Arnold bäst genom att vara i form och må så bra som möjligt. Gå och simma (sjukhuset måste väl ha en bassäng??), beställ en massage, shoppa dig något snyggt, klippning, ja vad som helst som fyller på dig! Du kan inte gå på tomgång. Ge dig själv bränsle utöver det du får från Arnold och er kärlek.
Jaja, nog med moralpredikan :-) Jag instämmer i kören "heja de vita"!
Ta hand om er så "hörs vi" imorgon igen.
Kram!
Malena
När det hela är över kommer du att behöva en ordentlig vila! Tur att ert hem gör er lycklig!/Kram
Hej Nina! Ibland hjälper det att prata med en god vän om helt banala saker. Skorea, hundträning eller vad som helst för att vila en liten stund från allvaret. Det är inte att svika det är bara att göra en snabbtankning av styrka för att orka lite till. Ta hand om dig!
Skicka en kommentar