Dag + 35

Hej på er!

Det är ett tag sedan ni hörde av mig. Nina har gjort ett fantastiskt jobb med att skriva i bloggen varje dag. Vill återigen passa på att tacka för alla kommentarer. De betyder väldigt mycket.

De senaste veckorna har varit riktigt tuffa och jag har ganska diffusa minnen många dagar av dessa. Tack vare min underbart fantastiska kärlek så har det ändå rullat på bra. Hon är min stöttepelare och pådrivare när det behövs.

Den senaste veckans största projekt har varit att komma igång med maten. Jag känner mig fullständigt likgiltig inför mat just nu men vet att jag måste äta för att få igång magen och ätandet. Detta är viktigt för att vi ska kunna få åka hem. Varje måltid sitter jag och äter på ren vilja, utan att det smakar. Portionerna ser enorma ut fast de är små. De vill att jag ska äta lite ca var tredje timme. Det tar minst 30 minuter för mig att äta en måltid. När den är klar känns det ofattbart att det endast är drygt två timmar kvar till nästa. Det är tråkigt att inte kunna njuta av mat utan att måsta äta under tvång.

Dagarna här går väldigt sakta och ser i stort sett likadana ut hela tiden. Framstegen är tydliga men allt går väldigt sakta. Nu i efterhand när man har fått höra och förstått hur allvarligt läget var så inser man att jag faktiskt kommit väldigt långt. Får dock inte glömma att det återstår en hel del. Bl.a. GVH som Nina nämnt tidigare i bloggen. Dessutom fortsätter infektioner att innebära livsfara för mig en lång tid framöver. Sen är det ju så att det kvarstår en lång rehabiliteringstid. Återhämtning både fysiskt och mentalt. Jag känner utan tvekan att jag är på gång men inser att det är en lång väg kvar.

Idag har jag och Nina varit ute och promenerat runt två km. Det var riktigt skönt och stärkande för psyket att inse att jag orkar. Det är först nu orken börjar återvända. Det är ganska lustigt det här med tröttheten. Att inse att man kan vara så trött att man somnar mitt i en konversation nästan. Att vissa dagar inse att verkligen all ork man har den dagen går åt i en kort dusch. Det är sjukt att man skjuter på saker och ting för att man är så seg, ibland orkar man inte sträcka sig efter fjärrkontrollen. Då handlar det ju egentligen inte om fysisk trötthet utan likgiltighet. Man bryr sig inte. Man orkar inte bry sig. Nu är det dock bättre och jag orkar vara vaken om dagarna, se på tv, läsa lite, prata och ta korta promenader.

Värden idag. HB 75 (jag har fått blod idag) LPK 4.7. TPK 28.
CRP 124 (fjantsänkning men sänkning ändå)

Nu kom Nina tillbaka från universitetet där hon jobbat några timmar. Så jag ska be henne lägga ut detta i bloggen och sen ska hon få berätta om vissa spännande framtidsplaner som hon har luskat kring idag.