onsdag 16 januari 2008

Dag 0

Vi har fått en preliminärtid för transplantationen. ca kl 19-20 nån gång ska det starta.
Just nu görs en del förberedelser i rummet inför det som komma skall. Hela rummet spritas och alla möbler utan Arnolds säng tas ut. Transplantationen brukar ske utan några reaktioner eller bekymmer men de förbereder så att det ska finnas plats för att ta ut sängen eller ta in en akutvagn om det mot förmodan skulle behövas.

Jag kan inte vara tyst längre. Jag bara måste få uttrycka min besvikelse och ilska över hur dåliga de är på "anhörig-vård" eller vad man ska kalla det. Jag syns överhuvudtaget inte i dessa människors ögon. Jag finns inte. Jag inser och förstår att Arnold är den viktiga. Att han är i centrum. Självklart. Så ska det vara. Men även jag bor på sjukhuset. Lever i denna verklighet. Ingen information ges om vilka rutiner som gäller för min del. Ingen information om vad jag får och inte får göra. Riktigt dåligt.

Nyss började de ta ut möbler och antog och förberedde för att det behövs två stolar i rummet under transplantationen. En för varje sköterska som ska övervarka.
Men jag då????
Så ser dom överaskade och förvånade ut och frågar;
"Jaha, ska du också vara med?"...
Ja, var skulle jag annars vara??? J-kla idioter!

Arnold mår bra idag och ser framemot att få transplantationen ur världen. Han är svullen som en liten gris och vägde 82 kg nyss. Det vankas urindrivande och kanske får jag med mig honom på en promenad i eftemiddag. Jag behöver promenaden för att få ut lite aggressioner tror jag...

Vi återkommer senare ikväll.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Ni finns i mina tankar! Lycka till!

Kram Cissi

Anonym sa...

Åh, stackare. Som att du inte har nog utan för att behöva vara irriterad över personalen och deras bemötande.
Bor du där med Arnold i hans sjukrum, eller bor du på patienthotellet Björken?
Jag brukar bo där och kan verkligen rek. dem och deras jättegoda mat också. Till deras restaurang kan du gå och äta även om du inte bor där, den är öppen för alla. Bara ett litet tips om du vill komma ifrån sjukhusmiljön någon gång, hotellet ligger ju precis brevid lasarettet.
Hoppas att allt går bra ikväll.
~Anita

Anonym sa...

Förstår din frustration !! Hoppas de lär sig den hårda vägen att du faktiskt är där !!

Här kommer lite bra vibes från Stockholm att de nya vita känner sig som hemma i Arnold ikväll !!

Stefan

Anonym sa...

Jag har följt er hela vägen på bloggen och bara måste få önska er lycka till nu!! Ni verkar vara riktigt starka och jag tror att allt kommer att gå jättebra! Vi håller tummar och tassar!!
Kram Jessica & Joppa

Kajsa sa...

Det var verkligen urdåligt! Att du som anhörig vill finnas vid hans sida borde dom ta positivt! Håller mina tummar hårt och tänker på er!/Kram

Anonym sa...

Hej!
Har följt Er nu en längre tid och önskar Er verkligen allt gott! Håll ut och Lycka till! Jag känner på mig att detta kommer att gå bra och att ni snart är hemma i ert underbara hem tillsammans med hundarna.
Är med Er i tankarna!!

Anonym sa...

Brukar kika in här lite nu och då! Lycka till *håller tummarna*

Anonym sa...

Lycka till i Kväll. Ni finns i våra tankar.
Eva, Ida Kalle Olle och Erik

Anonym sa...

Det är väl givet att denna hemska sjukdom har drabbat er båda! Jag förstår att du är förbannad!! Nu håller vi tummarna, tårna och sporrar för att allt går väl. Ni är verkligen värda all lycka!

Anonym sa...

Men fan vad arg jag blir på personalen, nog borde de va så utbildade att de fattar att man måste ta hand om de anhöriga oxå.
Och varför skulle du inte vara med på transplant? De var det dummaste jag har hört. De är ju så trist att du ska känna sådär. Det är ju nog jobbigt ändå.
Jag gissar iaf att det är klart nu.
Håller tummarna för att allt gick bra utan några komplikationer.
Kram på er!

Anonym sa...

Hoppas allt har förflutit bra. Allt från stolar och närvaro till Arnolds nya benmärg och mående!

Nu har det vänt och imorgon är det torsdag +1!!!

Kram på er båda!
/Malena

Anonym sa...

Det är så man tappar hakan...verkligen fruktansvärt respektlöst och oprofessionellt av personalen. Hoppas dock allt gått bra och att ilskan över deras "tanklöshet" börjat släppa lite (trots att den i allra högsta grad är befogad) och trots att det ju är personalens JOBB att förstå att Arnolds sjukdom är lika mycket din verklighet som hans. Och var annars skulle du vara än vid hans sida? Förstår verkligen inte hur de tänkte...eller kanske tänkte de inte alls (?!). Mina tankar finns dock hos er min vän! Stor kram till er båda!

Anonym sa...

Vad duktiga ni är som bloggar varje dag om eran vistelse i Umeå! Väldigt tråkigt att läsa om din upplevelse av personalens anhörigbemötande! Tycker att du ska berätta för dom vad du tycker innan ni åker hem igen. Om inte annat så kanske dom kan förbättra sig i framtiden! Hoppas allt går bra med dagens transplantion och att det går så komplikationsfritt som möjligt efteråt! Skönt att höra att ni verkar vara vid gott mod! Vi tänker på er! Många KRAMAR från Therese, Nicke & Gunde!