söndag 13 januari 2008

Dag -3
Efter en 4 timmar lång bussresa är jag nu hos min älskade igen. Dock en något uppsvälld älskling visade det sig. Han pumpas med vätska som attan och 80-strecket är nu passerat. Nåja, han kan behöva några extrakilon tycker jag! :)

Idag har Arnold fått ett nytt cellgift och som följd av detta avverkades idag kräkning nr 1 i Umeå. Överlag var det en mer hängig och seg Arnold som mötte mig än den jag lämnade i onsdags. Det är väl så det ska vara, cellgifterna börjar kicka in. Imorgon får han nya ännu starkare grejer, antikroppar som tydligen kan medföra ganska kraftiga reaktioner så en sköterska kommer att sitta med honom/oss hela dagen.

Jag vet att ni tycker att vi är positiva, optmistiska och starka och det är skönt att höra. Vi försöker. Jag misstänker dock att tonen i bloggen framöver kan komma att ändras lite. Det är sämre och jobbigare tider som väntar. Vill bara varna er. Kanske kommer inläggen framöver inte att kantas av lika många :) tecken.

Ikväll ska vi be att få bli fria från spoldroppet så vi kan ta en kort kvällspromenad och sen väntar nog film.

Värden idag, HB 120, LPK 2,6, TPK 178.
Må-bra-barometer Arnold; 7 - Nina här men allmäntillstånd sämre.
Må-bra-barometer Nina; 8 - tillbaka till verkligheten.

Tack för idag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Godkväll,
Jag höll på att säga att det var väl på tiden!!! Man FÅR, kanske rent av BÖR, deppa ihop och muttra och tjuta och gnälla under en sådan här resa. Och inte behöver ni varna mig, oss! Jag är här för att stötta er i er verklighet så som den ser ut. Pigg och glad eller deppig och helvetisk.

Hoppas det blir en bra film ikväll.
Kram från Malena
www.bredablick.wordpress.com

Anonym sa...

Jag håller med !!
Det får vara jobbigt och skit men det är bara naturligt. De där antikropparna är från Kanin om det är samma som jag fick. Räkna med morötter och en skuttandes Arnold imorgon !!! Jag tycker du låter pigg ändå Arnold !!

Stefan

Mirjam sa...

Jag är inne här och läser varje dag även om jag inte alltid skriver. Jag tycker att ni är otroligt starka, och självklart hör det till att inte kunna vara på topp hela tiden när man går igenom en sådan här tuff sak! Så skriv ni på bara, vi finns här och läser oavsett!

Kramar Mirjam

Anonym sa...

Hej på er. Jag läser självklart alla era inlägg, men är inte den bästa på att kommentera. Jag märker att jag inte andas medan jag läser och är alltid anfådd efter era inlägg. Fråga mig inte varför :)
Skickar en värmande kram i det mörker vi skymtar genom fönstret, och till den lilla mörka kammare av oro som finns i er båda.
Ha en bra dag!

Cissi