Dag -9

Idag har det hänt en hel del. Det har tagits ett benmärgsprov på Arnold. Resultatet får vi inom ett par dagar. Vi förväntar oss dock att resultatet ska vara positivt och visa att han fortfarande är i remission, dvs. inte har några leukemiceller i blodet. Arnold har fått ytterligare en cvk (central venkateter) inopererad på halsen. Han har en med två infarter på bröstet men läkarna vill ha en tredje då det kan komma att behövas många infarter för mediciner, näringsdropp, transfusioner och liknande.

Vi har fått lite information om donatorn. Det är en tysk kvinna. Matchningen mellan henne och Arnold är total. De har samtliga parametrar identiska vilket är jättebra. Blodgruppen stämde också överens så Arnold behöver inte byta blodgrupp. Ju fler parametrar som stämmer överens med donatorn och patienten dess mindre risk för grav GVH (Graft Versus Host). GVH är den allvarligaste komplikationen som kan uppstå efter transplantationen. Det innebär kortfattat att transplantatet och Arnolds kropp krockar.

Läkarna har gått igenom schemat fram till transplantationsdagen. Det är ett minst sagt fullspäckat schema av gifter. Arnold kommer att vara fast på rummet näst intill hela tiden med gifter, mediciner och vätskor som går in via dropp. Ikväll startar det hela med uppvätskning och imorrn bitti kör cellgifterna igång. Ikväll kommer han också att få ett medicin som kommer att få honom att vakna upp bakfull imorgon. Dock utan att få festa, vilken nit. Det är ett lugnande medicin (typ valium) som ska se till att de starka gifterna inte orsakar kramper och som kommer att göra honom groggy och trött i flera dagar.

Vi saknar sjukan i Luleå med alla invanda rutiner och bekanta ansikten. Vi är dock övertygade om att det kommer att bli bra här också men det tar nog några dagar att "bo in sig".

Jag själv har roat mig med att gå vilse på detta enorma sjukhus. Jag ville ta mig från rummet ner till kiosken. Det innebär att jag måste åka 4 våningar ner och göra 2-3 svängar. Inte alltför komplicerat kan tyckas. Till Arnolds stora glädje (skadeglädje) gick jag vilse och det hela slutade med att jag kom ut på andra sidan sjukhuset och fick en välbehövlig promenad i den friska luften i jakten på huvudentren. Jag är ju dessutom duktig på att komma på positiva saker med det mesta och under min vilsna vandring passerade jag avdelningar med minst sagt märklliga och misstänksamma namn. Jag kom att tänka på att det ju faktiskt är tur att vi hamnat på en avdelning med ett såpass enkelt namn; hematologen. Alltid något. :)

Ikväll ha vi varit ute i civilisationen och ätit en god middag, sista svängen utanför sjukan för Arnold på säkerligen 3-4 veckor. Nu blir han isolerad och inspärrad på rummet fram till att värdena vänder efter transplantationen. Vi räknar med att som tidigast få åka hem i mitten på februari.

Värden idag; HB 99, LPK 2,1, TPK 168.

Må-bra-barometer Arnold; 9 och en tumme upp.

Må-bra-barometer Nina; 9 (fortfarande känningar i halsen men från jobbet fick jag goda nyheter som får mig att slappna av.)

Tack för idag.

Nina & Arnold med mätta magar och optimistiska tankar.