Dag + 13

Läget är fortsatt allvarligt.

Allvarligt men inte livshotande. Dåligt men inte katastrofalt. Än.
Stabilt dåligt och allvarligt alltså.

Rejäl blodförgiftning. Dubbelsidig lunginflammation.

Det allra största och mest akuta problemet är dock den ganska stora mängden vätska som samlats kring hjärtat. Vätskan kan hindra hjärtat från att fungera som det ska. Dagen idag har varit splittrad och konstig. Det har kopplats in specialister från andra avdelningar. Hjärtspecialister. Njurspecialister. Det talas om att man kan komma att måsta tömma hjärtsäcken. Sticka in en nål och suga ut vätskan. Detta är dock något man vill undvika in i det sista pga. de risker det medför. Det kan dock bli aktuellt. Om läget kräver.

Förövrigt antar Arnold mer och mer formen av en michelingubbe. Från 76 kg till makalösa 90 kg idag. Bara vätska. Vätskan sitter i vävnaden. Inte i blodbanan. Därför är det svårt att mota ut den. CRP:t hade inte rört sig nämnvärt åt något håll idag. Stabilt skyhögt på 418. Känns konstigt att nästintill vilja jubla över att det åtminstone inte ökat.
CRP 418 - Jeeeyyy!?

Det konstiga med dagen för vår del är att vi upplever att Arnold mår bättre. Arnold mår bättre än vad hans "diagnos" visar. Hans allmäntillstånd är faktiskt helt ok. Det är märkligt. Att må bra och höra att läget är allvarligare än någonsin. Svårt att förstå. Skönt att han får må bra i alla fall. Oavsett vad alla värden och komplikationer säger.

Tyvärr kan vi räkna med att läget kan förbli såhär ett tag. Alltså stabilt dåligt. Den nya märgen måste börja producera vita blodkroppar för att Arnolds kropp alls ska kunna hjälpa till att få ordning på allt. Den nya märgen kan låta dröja en vecka till. Suck.

Det känns som att veckan som väntar oss nu blir den mest livsavgörande hittills.

Tack för att ni är med oss.