torsdag 17 januari 2008

Dag + 1
Arnold orkar inte skriva men han dikterar till viss del så inlägget och orden som följer är vår bägges.

Natten blev tung och mestadels sömnlös. Trycket över bröstet ville inte ge med sig. Tänk er att ni är mer mätta än ni någonsin varit, att överkroppen är så full att det inte finns plats för lungorna att ta djupa andetag. Tänk er att ni är absolut sprängfyllda. Gångra sedan detta med 3 så har ni hur Arnold mådde igårkväll och till viss del har mått hela dagen idag och än i skrivandets stund. Febern och frossan var dock bara kortvarig igårkväll så den har släppt.

Han får syrgas hela tiden för att syresättningen i hans blod annars är för lågt. Blodmassan är så enorm och tjock i honom just nu så det tar inte upp syret som det ska. Han får dessutom massor med vätskedrivande så att han ska bli av med de 10-12 (om inte mer) liter vätska som pumpats i honom mån-onsdag. Han väger idag 5 kg mer än när vi kom för 1,5 vecka sedan. Min tjockis :)

En anledning till att Arnold reagerade/reagerar så kraftigt kan vara att hans donator valde att donera märg. De allra flesta donatorer väljer att få sprutor i ca 5 dagar innan donationen sker, på så vis får man ut stamcellerna i blodet och själva skördandet sker som om man skulle lämna blod. I Arnolds fall valde donatorn att sövas och skördas på benmärg som sögs upp ur hennes ländrygg. Detta innebar att den vätska som Arnolds nya celler kom i var tjockare och av större volym än om cellerna skördats ur blodet. Den enda skillnaden framöver påverkad av detta är att det kan ta något längre tid för de nya cellerna att börja arbeta. Absolut tidigast om 2 veckor kan dom börja producera blod.

Idag fick vi förresten ett skönt besked också. I måndags förra veckan togs ett benmärgsprov. Idag fick vi svaret. De senaste tre benmärgsproven som tagits de senaste månaderna har kommit tillbaka cellfattiga så inget konkret svar har kunnat avläsas. Läkarna har antagit att han fortsatt vara i remission, dvs. leukemifri tack vare att hans benmärg fungerat som den ska. Idag fick vi dock veta att han garanterat är leukemifri. På 10 000 undersökta celler fanns inte en endaste liten leukemicell. En bra förutsättning. Som vi skrivit innan så är transplantationen dock en förutsättning för ett livslångt bot.

Arnold säger att det varit 4 jobbiga dagar som gått. Han ser det som att han har en påse med jobbiga dagar som ska genomgås. För varje jobbig dag som är över så minskar innehållet i påsen.

Jag för min del ber om ursäkt för mitt lilla utbrott igår. Det skrevs i ett ilsket ögonblick. Till saken hör också att jag aldrig blir arg. Jag har nästintill bara ett sinnestillstånd och det är glad. Lite irritation kan väl smyga sig på då och då men igår var jag faktiskt nästan lite arg. För att försvara sjukhuset något så kan jag i alla fall tala om att läkarna känns riktigt bra. Alltid något.

Dagens värden för de intresserade; HB 110, LPK 0,4, TPK 12, CRP 56. Trombocyter har serverats på förmiddagen. Blodvärdet har gått upp tack vare all blod som kom i samband med transplantationen. De vita ska ner på noll så vi är på god väg.

Må-bra-barometer Arnold - 4 men på uppgång.
Må-bra-barometer Nina - 7, mest trött.

"När det inte finns någon återvändo
bör man endast fokusera på
det bästa sättet att fortsätta framåt"
(Paulo Coelho)

Tack för idag.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Härliga nyheter så här på dag +1!!! Inte en endaste liten fuling på 10 000. Kan ju liksom inte bli bättre!

Nu hoppas vi på denna tyska tjocka härliga märg. Låter som vi pratar bratwurst typ :-)

Kram på er och se nu till att vila och sooooov!
/Malena

Anonym sa...

Jag gillar Arnolds tanke med påsarna då kan man visualisera för sig själv hur påsen blir lättare och mindre för varje dag. Ang. Umeå så är iaf min erfarenhet att de är inte elaka men de är så stressade att de springer nästan omkull en. Även meddelanden från sjukhuset brukar glömmas bort av och till. Det är som att den ena handen vet inte vad den andra gör...Ha det bra och jag stämmer in med Marlena soooooooov./Maria

Anonym sa...

Mina tankar finns hos er hela tiden, men det vet ni ju.. Nu går det bara åt rätt håll, mot evigt bot helt enkelt.. Ni ringer om det är nåt :) KRAMAR

Anonym sa...

Härliga nyheter !!
Nu är det bara kämpa som gäller.
Fram med målbilderna så kommer påsen med jobbiga dagar snart vara riktigt tunn.

Stefan

Anonym sa...

Det är svårt att föreställa sig vilka livsavgörande situationer som utspelar sig i byggnaden brevid den skola man går till varje dag. Vi håller tummarna och läser bloggen varje dag. Är ni sugna på att låna 6 boxar av sex and the city, 7 säsonger av Seinfeld eller 9 säsonger av cityakuten så är det bara o höra av er (övriga serier går oxå att ordna, fråga Jenny :))Kram och lycka till! //Camilla o Juha

Anonym sa...

Hej på er!

Tänker på er och kämpar med er.
Nina, alla människor blir arga någon gång ,det får även du bli!
Be inte om ursäkt för det.

kramar Monica

Anonym sa...

Du/Ni är fantastiska som skriver om era upplevelser. det kommer att kännas bra att kunna gå tillbaka och läsa om era upplevelser, sedan om några år, när allt är vardag och som vanligt igen. Det är en stor gåva att kunna uttrycka sig i ord. Gillar det sista citatet. Att även i de tyngsta stunderna finna sätt att alltid göra det bästa av situationen och alltid blicka framåt!
Kram Cissi

Anonym sa...

Kämpa på ett & två! Det här fixar ni! Kram